onsdag 29 september 2021

Odjur av Donna Leon

Den tjugoförsta boken i serien om kommissarie Brunetti!

Handling: En svårlöst mordgåta leder kommissarie Brunetti bort från välkända Venedig, till dunkla och farliga omgivningar. En illa åtgången kropp hittas flytande i en av Venedigs kanaler. Allt tyder på att mannen mördats men ingen vet vem han är. Ansiktet är vanställt, id-handlingar saknas och ingen i trakten har rapporterats försvunnen. Trots det har Brunetti en vag känsla av att mannen är bekant. Obduktionen visar att mordoffret led av en ovanlig sjukdom och utredningen för polisen till ett slakthus på fastlandet. Brunetti finner sig i en ljusskygg värld präglad av utpressning och korruption, och den är allt annat än ofarlig att beträda.

Det här blev lite som en mellanbok för mig. Läsningen har gått trögt under en förkylning så det kändes tryggt med en pågående serie. Men jag fastnade aldrig i den.

Det var väldigt tydligt vilket tema boken skulle ha eftersom det var diskussioner delvis kring det ämnet redan innan de börjat utforska sitt mordfall. Visst kan det ske i verkligheten men här kändes det lite upplagt. 

Med åren stör jag mig också lite mer på att det bara är hans fru som kan laga någon mat. Det är så väldigt traditionellt där men samtidigt gissar jag att det kanske är mer så i Italien. Men hans fru jobbar ju trots allt också. Däremot gillar jag att få lite matdetaljer från deras vardagsliv. 

Annars är det som alltid trevligt att se hur de löser fallen genom att fråga ut folk och genom att få lite extra information via signorina Elettra som har vänner som kan komma åt information överallt. Miljön och informationen om maten gör ju också mycket för känslan där kanalerna alltid känns lite exotiska. 

Betyget blir en svag trea den här gången. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar