Det som inte dödar oss av David Lagercrantz (millennium)

Spännande och helt i tiden!

Handling: Tidskriften Millennium har fått nya ägare. Elaka tungor hävdar att tiden har sprungit ifrån Mikael Blomkvist och han funderar på om han borde göra något annat.

Lisbeth Salander är rastlös. Hon medverkar i en hackerattack till synes utan någon särskild anledning. Hon tar risker hon vanligtvis är noga med att undvika. Det är inte likt henne.

En sen natt ringer professor Frans Balder, en ledande auktoritet inom AI-forskning, till Blomkvist. Balder säger sig sitta på världsavgörande information om amerikanska underrättelsetjänsten. Han har dessutom haft kontakt med en ung kvinnlig superhacker, som bär vissa likheter med en person Blomkvist känner väl.

Mikael Blomkvist börjar hoppas på det scoop som både han och Millennium behöver. Lisbeth Salander har som vanligt sin alldeles egen agenda. I Det som inte dödar oss fortsätter berättelsen. Det har blivit dags för deras vägar att korsas. Ännu en gång.

Uppläsare: Stefan Sauk

Jag var osäker på om jag skulle lyssna på den här eller istället vänta lite och läsa den. De tre böckerna som skrevs helt av Stieg Larsson har jag läst medan den här nya lyssnade jag på och det gör att jag har svårt att jämföra dem. Jag har även läst lite varierande omdömen av boken.

Det jag känner är att den var lite trögstartad och en sådan sak förstärks när det handlar om en ljudbok. Men det är inget jag lider av i efterhand. Nu när boken är slut önskar jag att den hade fått fortsätta ett tag till. Tempot ökar markant när Lisbeth Salander kommer in i bilden dessutom. Vid några tillfällen känner jag att David Lagercrantz är övertydligt kring vissa saker och det blir rätt trist när jag gissar att rätt många förstår snabbt varför vissa parter agerar på vissa sätt. Bland annat handlar det om spelet mellan underrättelsetjänsten och vad och varför man läcker saker medvetet till media ibland.

Ämnena känns dagsaktuella med AI-forskning och tankar kring hur långt människan ska gå och när blir forskningen farlig? Och vad händer om den hamnar i fel händer?

Stefan Sauk är tyvärr ingen favorituppläsare. Precis som Katarina Ewerlöf är han teatralisk och titt som tätt skrockar han i öronen. Men han är ändå ok. Boken jag lyssnar på nu är istället motsatsen där uppläsaren är för neutral. Så inte heller där är jag helt nöjd.