Handling: 1979. En kropp hittas flytande i en avlägsen damm ute på lavafältet. En amerikansk militärbas är det enda som ligger i närheten. Liket tycks på något vis höra ihop med basen, men amerikanerna är inte intresserade av att samarbeta med den isländska polisen och kriminalpolisen Erlendur Sveinsson och hans kollegor får istället ta andra vägar för att skaffa sig information om fallet.
Samtidigt kan Erlendur inte släppa tankarna på den artonåriga flicka som försvann en mörk vinter för över tjugofem år sedan.
Uppläsare: Pale Olofsson
Den här boken går liksom Nätter i Reykjavik tillbaka i tiden men kommer lite efter föregående bok. Erlendur har stigit i graderna och hunnit skilja sig. Men det nämns inte mycket om hans privatliv.
Pale Olofsson läser upp boken på ett rätt lugnt och lite väl långsamt tempo. Hade jag haft en app där man kunde höja hastigheten hade jag gjort det. Men jag måste också erkänna att jag vande mig tillslut.
Det här var inte en av Arnaldur Indridasons bästa men den är ok. Det blir en del tillbakablickar på Islands historia och med fokus på USA:s militärbas som var förlagd där av strategiska skäl under många år och problematiken med att ha en sådan.
Det som gör att jag fortsätter läsa böckerna om Erlendur beror mycket på den Isländska miljön som finns så nära men ändå så långt bort på något sätt. Erlendur själv gav mig inte så mycket i den här boken.
Jag hoppas ju hinna ikapp i den här serien så småningom. Den senaste jag läste var Den kalla elden så jag är ju inte hopplöst efter. Om jag förstått det rätt så handlar denna och förra om Erlendur som ung och det känns inte helt lockande.
SvaraRaderaDå är du ju ändå en bra bit på väg :-). Ska jag vara ärlig så hör inte dessa till favoriterna i serien. Men ändå så fortsätter jag att läsa så det finns ändå något som håller mig kvar.
RaderaJag har precis läst ut Eldjägarna av Kallentoft och ska nu börja på den här. För mej som har bott på Island känns Indridasons böcker och miljöbeskrivningarna av Island extra intressanta.
SvaraRaderaJag förstår att de blir extra intressanta då! Jag minns inte om du läst Yrsa Sigurðardóttirs böcker?
Radera