Handling: Efter några månader som volontär på ett barnhem i Nepal inser Conor Grennan att barnen han hjälper till att ta hand om inte alls är föräldralösa. De har alla föräldrar - någonstans - som undrar vart deras barn har tagit vägen.
2006 var Nepal ett land som plågades av krig, girighet och korruption. Oroliga föräldrar lämnar bort sina barn till främlingar som lovar att ta dem till en säker plats tills oroligheterna lagt sig. Men barnen säljs som slavar. De som har tur hamnar till slut på barnhem.
När Conor Grennan inser hur det ligger till gör han det till sin personliga uppgift att återföra barnen till sina familjer. Föga anar han då vilket vanskligt och farligt uppdrag han åtagit sig. Med livet som insats ger han sig ut på strapatsrika vandringar över nepalesiska berg och dalar, kämpar i veckor över otillgängliga och ogästvänliga bergsmassiv, fryser, matförgiftas och missförstås, men när han ser barnens glädje då han kan visa upp foton på deras föräldrar bleknar alla hans umbäranden.
Jag lade in mina böcker som ligger hemma och väntar på att bli lästa på Goodreads to-read-lista. När jag kollade betyget på dem hamnade den här överst av böckerna med ett betyg på 4,25 med över 14 000 betygssättare (dock fick den 2,5 i betyg på Boktipset efter två betygssättningar). Eftersom jag även utmanar mig själv i Johannas deckarhörnas - En världsomsegling på 366 dagar blev jag extra peppad att läsa den här eftersom jag inte läst något från Nepal.
För min del sällar jag mig till Goodreads tyckare. Jag uppskattade den väldigt mycket. Conor Grennan berättar här sin egen historia hur han väljer att bli volontär mycket för att det låter coolt och bra och som motvikt till hans jorden-runt-resa som han också planerar som en del av det här. Men det finns något hos dessa barn som gör att han inte kan släppa taget om dem. Istället återkommer han och kämpar för dem.
När jag läser boken får jag en deja-vu-känsla och inser att en viss fara som finns i ett land i krig även berättas om i Hjärtats innersta röst som utspelar sig i Burma mestadels. Och jag inser att det finns likheter i ländernas historier.
Dessutom får jag verkligen en känsla för landet Nepal - ett mycket fattigt land i Asien. I synnerhet kanske när det återges med västerländska ögon som förstår vad som faktiskt är ovanligt för oss. Och jag blir helt tagen av barnen och hur de hanterar sin omvärld. Tårarna kommer när Conor Grennan återger föräldrarna och barnens glädje över att höra om den andres existens. Men han skriver också om hur svårt det är för föräldrarna som knappt kan försörja sig att faktiskt ta tillbaka sina barn när de vet att de både får mat och skolgång på sitt barnhem vilket de inte vet om de kan klara av att ge dem.
För min del var boken verkligen läsvärd och den får en stark fyra av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar