En kvinna i blått av Elly Griffiths

Den åttonde boken i serien...

Handling: När Ruth Galloways vän Cathbad vaktar ett hus i pilgrimsorten Walsingham i Norfolk, får han en kväll syn på något högst märkligt. På kyrkogården i närheten av huset sitter en ung kvinna, klädd i nattlinne och blå morgonrock. Morgonen därefter hittas hon död i ett dike utanför Walsingham. Kriminalkommissarie Harry Nelson kallas in och konstaterar att den döda kvinnan behandlades för drogmissbruk på ett privat sjukhus i närheten.

Som hängiven ateist har Ruth själv undvikit Walsingham under sina 17 år i Norfolk, men blir kallad dit av en gammal universitetsvän som arbetar som präst. Väninnan har börjat få hätska, anonyma brev som riktar sig mot kvinnliga präster och refererar till ortens arkeologi - och med en slående formulering om "en kvinna i blått, gråtande över världen".

Sambandet mellan den döda kvinnan och de religiösa hotbreven kan omöjligt vara en slump. Medan det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet om Jesu korsfästelse, påbörjar Ruth och Harry en kamp mot tiden. Frågan är om de kan hitta mördaren innan fler faller offer?

När jag summerar boken känns det som att det hände en hel del. Trots det kändes den lite seg när jag läste den, lite som en mellanbok som jag sett flera uttrycka.

Men det är det alltid trevligt att dyka ner hos Ruth Galloway, Nelson och Cathbad som är mina favoritkaraktärer. Livet rullar på för dem och Kate blir allt större. I den här boken får även Michelle lite mer plats än vanligt.

Annars är det en klassisk deckare i en mer lantlig miljö som de här oftast är. Att Ruth den här gången blev inblandad beror på hennes gamla vän Hilary kontaktar henne angående hotelsefulla brev och att vännen ska befinna sig nära Ruth under en period.

Boken var som sagt bra men inte lika bra som vanligt.