lördag 15 september 2018

Mosippan av Elsie Johansson

Den andra delen i Berättelsen om Nancy!

Handling: Egentligen var det inte särskilt länge sedan TåPelles Nancy var barn. Inte mer än sju-åtta år, men det kunde lika gärna varit hundra. Så avlägsen känns hennes barndom. Nu, mitt i tonåren, börjar livets mysterier avtäckas: hon känner kroppens påtaglighet, dess pockande uppvaknande; hon känner sin egen längtan. Runt omkring henne finns en värld som också den är i förändring. Andra världskriget pågår, det är en tid av ransoneringar och penningbekymmer; inkallelseorder och beredskapsänkor. Men för Nancy är det också kärlekens tid. Det är nu hon möter Lars, en upplevelse som sätter djupa spår i henne.


Den första boken - Glasfåglarna utspelar sig när Nancy är tretton år. Här i Mosippan är hon sexton-sjutton år när boken börjar och året är 1940. Boken utspelar sig under minst ett år, en tid då Sverige drabbades av riktigt kalla och långa vintrar. Den här boken blev dessutom nominerad till Augustpriset.

Trots att det är ett vardagsliv som beskrivs så känns inte boken det minsta tråkig. Dels handlar det mycket om relationerna i familjen. Men även om yttre händelser som sker runt om. Ett barn går bort sig i skogen, kriget rasar och männen blir inkallade. Nancy blir dessutom erbjuden ett jobb som gör att hon kan tjäna egna pengar och börja tänka på nästa steg i sitt liv. Hon blir också kär för första gången.

Jag tycker verkligen om Elise Johanssons sätt att skriva. Det känns som jag kommer personerna nära och de känns så äkta. Jag har förstått att mycket av miljöerna och en del annan är taget från hennes egen uppväxt. Men det är ingen självbiografi. Men att hon växt upp under liknande omständigheter som Nancy gör nog att det blir extra bra. Känslan av att vara en av de fattigare familjerna i samhället och utanförskapet som det skapar.

Min bok innehåller alla tre böcker om Nancy och målet var att läsa den första i år i hyllvärmarutmaningen. Men nu tog jag tag i den andra delen också i år under en höstförkylning (hela familjen har blivit drabbad) och eftersom jag tar det lugnt i helgen så fortsätter jag med den tredje boken direkt. Den börjar direkt där bok två slutar.

Betyg 4 av 5.

2 kommentarer:

  1. gillar hennes trilogi, fin kvinnohistoria.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den är verkligen fin. Då och då fastnar jag verkligen och vill inte släppa boken.

      Radera