Handling: En anonym kvinna meddelar att flickor försvinner från ett sommarläger hos den obskyra sekten Det Rena Livet. Talar hon sanning? Vem är hon? Och vad döljer sig bakom sektledarens fanatism? Kommissarie Van Veeteren tar sig an ett fall där alla frågor bemöts med tystnad och där hans egen intuition är det enda som kan ge honom svaren.
Jag tycker att jag lärt känna Van Veeteren rätt bra nu vilket var min avsikt med att ta mig an den här serien. Jag har för många år sen läst två eller tre böcker i serien men mindes inte karaktärerna särskilt bra. Och innan jag läser boken med De vänsterhäntas förening ville jag beta av den här serien (vilket inte är någon uppoffring alls). Däremot har jag fortfarande problem med hans kollegor. Jag känner igen namnen och kommer ihåg några smågrejer ibland. Men annars har jag svårt att hålla isär dem. Det blir nog lite extra så eftersom jag lyssnar på böckerna och då har jag alltid svårare med namnen och detaljerna kring dem.
I den här boken åker Van Veeteren iväg för att stötta i ett fall med en försvunnen flicka från ett läger.
Den här utspelar sig under en två veckors varm period, ungefär när jag själv lyssnade på boken fast inte lika länge. Jag målar definitivt upp miljön och njuter av Van Veeterens paddlingsdag där han funderar över fallet. Han är ur vissa perspektiv en livsnjutare och han passar gärna på och äter eller dricker något gott.
Han blir allt mer less på sitt jobb och mörkret som han får se genom det. Samtidigt är han ju en rätt dyster man själv. Efter ett tag ansluter fler i Van Veeterens gäng för att stötta och till slut löser de fallet. Jag hade två som jag misstänkte lite extra och det var en av dem. Boken flöt annars på bra och jag tyckte om den.
Det är tyvärr inte Nesser själv som läser upp boken men man kan ju inte få allt.
Betyget blir 3,5.
Jag har precis lyssnat på första delen i den här serien så några kvar innan jag kommer till den här. Första gången jag läser den. Började med serien för att jag tänkte att det kan vara bra att läsa (lyssna) innan jag tar mig an De vänsterhäntas förening då Barbarotti och Van Veeteren verkar mötas där. En saknar Nesser när han inte läser, något visst med hans uppläsningar, men det gick ändå bra med Torsten Wahlund i den första. Men Nesser är Nesser. ;)
SvaraRaderaJa, jag saknar Nessers uppläsning. Här är det Harald Leander som läser och det tar en stund innan jag vänjer mig vid en ny röst.
Radera