För oss är natten ljus av Christoffer Holst

En fin och humoristisk bok om en trasig familj!

Handling: När familjen Brickman äntligen ska lämna USA och åka hem till Sverige efter den pliktskyldigt besökta begravningen av de vuxna barnens farfar nås de av beskedet att Norwegians piloter har gått ut i strejk. De är strandsatta i New York.

En dröm för många, men en mardröm för Oliver.

Han försöker ignorera det faktum att han tvingas dela rum med sin pensionärstorra syster, krisande mamma, nya unga styvmor och kärlekskranka pappa och istället fokusera på att han faktiskt är i New York. Möjligheternas och musikalernas stad. Och att drömmen om ett liv på Broadway plötsligt känns inom räckhåll.

Under fyra dagar ställs allt på ända bland gula taxibilar, nätter på Brooklyn Bridge och glittrande storstadsgator.


Den här har jag spanat på och när jag fick en hint om att den kunde passa i en viss ruta i min sommarbingo tog jag tag och lyssnade på den. Tidigare har jag bara läst Mitt hjärta går på som jag tyckte mycket om.

Jag känner att jag verkligen kan ta del av de olika miljöerna, både i Sverige och i USA. Även när det är en begravning eller på det flådiga Broadway. Eller en trist flygplats som blir allt annat än trist med den familjen där.

Vissa delar i den här boken gillar jag verkligen. Mest tycker jag om att följa Oliver och han känns som huvudpersonen för mig. Jag tyckte om att lära känna dem och se vilka problem de har/hade. Och när det kändes i hjärtat. Däremot blev den lite för komisk för mig. Det kan vara så att den komiska delen förstärktes med Anton Körbergs röst och att jag tyckt bättre om den om jag läst den själv. Men jag kan inte säga säkert.

När jag tänker tillbaka på karaktärerna kan jag måla upp dem alla tydligt för mig med diverse egenskaper. Men pappan är den som förblir en helt vanlig, lite halvtrist men dock kärleksfull man och han verkar inte vilja vara något annat heller. Men flera viktiga ämnen tas upp via karaktärerna men det känns nästan om att det försvinner lite i det komiska. Men här handlar det också om min smak, jag föredrar allvar före komedi. Det märks bland annat när Jonathan Troppers böcker var lite mer i ropet. Jag föredrog de med mer allvar medan vissa helt klart föredrog dem med mer komedi.

Det känns som boken växer när jag tänker på den i efterhand. Men då fokuserar jag på människorna och funderar på hur de hamnat där de var i början av boken. Men jag funderar även på karaktärerna i efterhand och undrar hur det ska gå för dem i längden. Och det är ett bra tecken.

Mitt betyg blir en fyra.