Handling: Sophie Winter är 31 år och lever i självvald isolering. Hon arbetar som översättare hemifrån sin lilla etta i Londons utkant. Det är inte riktigt det liv hon drömt om, men en familjetragedi har fått henne att för länge sedan sluta tro på att drömmar kan slå in. Genom att hålla de flesta på avstånd har hon klarat sig ganska bra hittills. Hon inser att hon har ett problem, men att inse något och att förstå hur man ändrar sig är två vitt skilda saker.
En natt bryter en allvarlig brand ut i lägenheten under hennes. Ben, en förbipasserande, ser henne och med hans hjälp lyckas hon ta sig ut. Inte nog med det, han kan även erbjuda henne en ny bostad under tiden hennes renoveras.
Samtidigt som Sophie blir alltmer fäst vid sin räddare, som verkar vara en närmast perfekt människa, är det något som gnager i henne. Vad är det för grupp människor, alla i olika åldrar och från vitt skilda bakgrunder, som Ben omger sig med? När en medlem i gruppen plötsligt dör börjar det gå upp för henne att gruppen har ett alldeles särskilt syfte. Men frågan är hur hon själv passar in i den här bilden?
Av någon anledning har jag lockats en del till sånt som jag tror är feelgood men jag blir gång på gång besviken. Oftast är vissa delar riktigt bra men sen är det delar som är mindre bra...
Just den här boken börjar bra och spännande! Vi får lära känna Sophie och strax därefter utbryter en dramatisk brand där hon är nära att förlora livet. Hon lär känna Ben som räddade henne och tvingas möta sin skräck som hon lever med. Ben är lite av ett mysterium och det ger en extra krydda till boken. Även människorna han omger sig med gör en del för boken.
Men sen får jag allt svårare att förstå mig på Sophie. Och Ben egentligen också till viss del. Och författaren har ingen tilltro till att läsarna ska förstå vad hon menar utan är rejält övertydlig med alla känslor. Det blir både via prat och handling och där allt förtydligas med tankar. Så mot slutet blir jag mest irriterad över det.
Så här i efterhand när jag är klar med boken anser jag inte att det här är en feelgood. Däremot är den väldigt lättläst/lättlyssnad.
Betyget blir en trea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar