Handling: Kartan som upptäcks inne i en vägg på bistron i Three Pines tycks först
inte vara mer än en kuriositet. Men när Armand Gamache får den som
present första dagen på sitt nya jobb på polisskolan i Québec visar det
sig snart att den bär på förkrossande hemligheter.
När en av skolans
lärare påträffas död hittar man en kopia av den egendomliga kartan i
hans bostad. Och vart Gamache än vänder sig ser han en av de unga
polisaspiranterna, Amelia Choquet. Hon är tatuerad och piercad, arg och
på sin vakt. Hon framstår som allt annat än en blivande polis. Ändå går
hon på polisskolan och var en av den mördade lärarens skyddslingar.
Utredningens
fokus riktas snart mot Gamache själv, hans koppling till Amelia och
hans möjliga inblandning i brottet. Och för både Amelia Choquet och
Armand Gamache närmar sig tiden för en uppgörelse med det förflutna.
Efter ett antal förseningar så kom äntligen den här boken ut. I alla fall tolkade jag det så när datumet på Bokus gång på gång sköts fram. Men tryckerierna lider ju av en viss pappersbrist och det är problem med transporterna i dessa tider så jag antar att det var därför.
Den här serien hör till en av mina absoluta favoritserier och sambon kommenterade flera gånger att jag satt och log medan jag läste. Oftast var Ruth med i handlingen då.
När den här boken börjar (i början av november faktiskt vilket blev väldigt lämpligt) så har Armand Gamache tackat ja till att bli rektor på polisskolan i Québec. Och han har sina orsaker. Parallellt så händer det lite saker i byn. Olivier och Gabri har renoverat sin bistro och har där hittat massa papper bland annat. Och ett av dem är en karta som de inte förstår sig på över byn vilket väcker intresse. Byn finns ju normalt sett inte med på kartorna. Vem har gjort kartan och för vem och varför?
Boken innehåller så mycket som jag verkligen tycker om. Dels är många av favoritkaraktärerna med. Dels är den lite som en pusseldeckare och där de rör sig mellan polisskolan och Three Pines. Boken har även ett mörker över sig och som läsare är det svårt att veta hur det ska gå. Det går aldrig att lita helt på Louise Penny. Men oftast.
Läsningen har gått trögt nu under hösten men den här boken fick mig att glömma det mesta när jag väl kommit in i den. Jag älskar verkligen när det sker. Tyvärr tar den ju slut lite väl fort då bara.
Betyget blir 5 av 5! Om inte en av de bättre böckerna i en favoritserie får betyget fem, vilka ska då få det?
Den här står överst på önskelistan inför jul. Sedan får den ju dessvärre vänta på att bli läst, i nästan ett år 😲
SvaraRaderaJag förstår att du längtar och tyvärr blir det en lång väntan. Men kanske blir det desto kortare tid nästa gång?
RaderaJag tittade i Modernistas vårkatalog, men där fanns inte nästa del med. Nu har jag börjat fundera på om jag kanske inte ska önska mig den i julklapp, utan när jag fyller år i stället. Då behöver jag inte vänta så länge med att läsa den. Osviklig logik... 🤔
RaderaDet låter som en utmärkt logik!
RaderaVisste väl att du skulle förstå den 😁
Radera