Handling: Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron, alla närmare de åttio, bor på Coopers Chase, ett luxuöst äldreboende på den idylliska engelska landsbygden. På torsdagarna träffas de och ägnar sig åt att efter bästa förmåga lösa ännu olösta brott. Tillsammans utgör de den okonventionella och kreativa Torsdagsmordklubben, ständigt diskuterande över en kopp te eller varför inte ett glas gin eller whisky. När ett mordfall blir verklighet och lik dyker upp på de mest oväntade platser ställs Torsdagsmordklubbens mod och kreativitet på sin spets och de bestämmer sig omedelbart för att hitta mördaren och lösa den kniviga mordgåtan.
Uppläsare: Cecilia Nilsson
I den här boken får jag lära känna ett härligt gäng pensionärer med olika bakgrunder. De bor på ett äldreboende på den engelska landsbygden och när boken börjar så får Joyce komma med i klubben tack vare Elizabeth. De är alla intresserade av gamla brott och de studerar gamla polisutredningar som en tidigare medlem tog med sig när hon gick i pension efter att ha jobbat hos polisen i många år. Men när det sker ett mord i deras närhet så riktar de fokus mot det mordet istället för de gamla.
Boken är rätt lång och det hinner hända rätt mycket innan slutet kommer. Det känns som det finns ett antal sidospår som de ramlar över och mitt i allt så väcks även lite gamla fall upp. Nästan hela boken utspelar sig i Coopers Chase men vid ett tillfälle blir det en tripp till Cypern och precis till den staden som jag läser om i en annan bok (Sångfåglar) parallellt. Det blev lite roande.
Elizabeth står för rätt många hemligheter och hennes bakgrund verkar vara rätt speciell. Jag ser verkligen fram emot nästa bok om ett tag där jag hoppas på att få veta mer om dem alla. Joyce som gärna spanar in lediga karlar, Ibrahim som är en bra analytiker och som fortfarande jobbar som psykolog. Och sen Ron, som är den gamle aktivisten.
De samarbetar även med två poliser som nog inte helt förstått hur det gamla gänget lyckats få till det som de gjort. Ibland känns det som att poliserna jobbar mer för dem än att poliserna sköter sin utredning själva.
Oavsett är det en väldigt bra start på en serie och jag var väldigt nära att börja lyssna på nästa bok direkt.
Betyg 4 av 5.
Ville bara kolla sista raden, den med betyget, om även du gillade. Det verkar du ju ha gjort 🙂 Den står här oläst och jag undrar om den inte måste puffas uppåt...
SvaraRaderaJag förstår. Och ja, jag tyckte om den! Men jag gillar ju verkligen "mysdeckare" också.
Radera