Isbrytare av Kristina Ohlsson

Andra delen i Strindbergserien!

Handling: Nu ligger vintern vit på Hovenäset och August är lyckligare än på länge. Hans butik, Strindbergs Second hand, går strålande och han är dessutom nyförälskad.

Men en iskall januarinatt skakas den paradisiska tillvaron av en brand som ödelägger två sjöbodar. Den ena är Augusts och den andra ägs av Axel Ehnbom, en äldre man som bott på Hovenäset i hela sitt liv. Kriminalinspektören Maria Martinsson sliter med utredningen som snabbt utvidgas till att även omfatta ett mord. Någon på Hovenäset ruvar på riktigt mörka hemligheter. Samtidigt närmar sig faran från ett helt annat håll. Snart går varken Maria eller August säker...

Uppläsare: Martin Wallström

Jag föll för den här serien redan från början. Och då är vi bara på den andra boken i serien men känslan består. 

August och Maria är förälskade men de är inget officiellt par eftersom Marias skilsmässa inte gått igenom än och Maria vill inte skylta mer än nödvändigt med deras kärlek. Maria och hennes kollega Ray-Ray får i den här boken utreda en brand av två sjöbodar där den ena ägs av August. Ytterligare något misstänkt sker och frågan är om de olika sakerna som sker hänger ihop eller ej.

Förutom att fokusera på brotten så får vi även träffa flera av människorna på Hovernäset och får en inblick i deras liv. Det är alltid mysigt med en liten ort i en deckare och där alla känner alla mer eller mindre. Men i den här boken känns det som att det finns rätt mycket som sker inne i husen och som folk inte vill skylta med. Dessutom är det barn som kommer i kläm vilket gör det lite extra jobbigt att lyssna. 

Boken är hyfsat lång/tjock vilket jag verkligen gillar och där slutet inte kommer helt abrupt. 

Betyget blir 4+ av 5.