En bön för de stulna av Jennifer Clement

En hemsk men ändå oerhört bra roman!

Handling: En bön för de stulna är berättelsen om Ladydi Garcia Martínez. Hon bor på mexikanska landsbygden, på en liten kulle, omgärdad av drogkarteller som odlar opium på fälten runt omkring, illegal invandring och ett polisväsende som inte går att lita på. Hennes hem är en by nära det som en gång i tiden var ett glamoröst Acapulco. Livet är tufft för Ladydi och de andra flickorna i byn. Mödrarna är hårdhudade men livrädda och papporna har rymt. Ständigt får de alla vara på sin vakt, ett grymt hot om kidnappning hänger över dem. Och en dag händer det. En kraftfull bil med knarkkartellens män beordrar den vackraste lilla flickan in i bilen och lämnar byn. Ladydis berättelse är inspirerad av en verklighet som gäller för många flickor och kvinnor i dagens Mexiko men som inte många känner till. En värld där flickor försöker likna pojkar så länge det är möjligt för att inte kidnappas och säljas, och där polisen är lika farliga att kontakta som de kriminella.

Jennifer Clement har gjort en gedigen research innan den här boken skrevs. Hon har intervjuat många olika kvinnor i Mexiko i alla skrån och utifrån deras historier har hon skrivit den här boken.

Vi får följa Ladydis uppväxt i ett mycket fattigt och farligt Mexiko. Mödrarna förfular sina döttrar så de inte ska bli kidnappade. Minsta tecken på okända män eller bilar får dem att gömma sig. Skolgången blir sådär när lärare tvingas flytta dit under en period och undervisa dem. Kring Ladydi finns det både vänner och ett antal vuxna vars historier också är en del av den här boken.

Boken skildrar några vitt skilda miljöer som visar en del av Mexikos komplexa värld. Här vill jag inte skriva för mycket eftersom det kan avslöja lite för mycket om handlingen. Men miljöerna förmedlas på ett så bra sätt att jag inte har några problem att måla upp bilder.

Trots att boken innehåller hemska historier flyter det ändå på. Ibland måste jag pausa lite men jag vill ju ändå veta hur det ska gå och fortsätter att läsa. Även om boken är hemsk på många sätt finns det ändå en överlevnadsvilja som får dem att fortsätta kämpa. Allt är inte nattsvart.

En sådan här bok får mig att verkligen uppskatta det liv jag har. Vad spelar det för roll att det är supertrist att städa och att jag inte har så mycket lästid som jag skulle vilja? Det är skrämmande hur många ställen här på världen som människor verkligen har det svårt på och ibland tvingas till fruktansvärda saker eller helt enkelt bara blir dödade. Samtidigt känns det rätt tröstlöst över att det är så svårt att bli ett civiliserat land där majoriteten kan känna sig trygga.

Stjärnfall av Robin Pilcher

En mysig bok som utspelar sig under en hektisk festival.

Handling: Under ett par omtumlande dygn samlas en brokig skara människor i Jamies lägenhet i Edinburgh, alla med drömmar, kärleksbekymmer och bagage …

Angélique är en ung stjärnviolinist som hålls i strama tyglar men längtar efter frihet. Rene är en ståuppare som nu hoppas slå igenom på riktigt. Leonard får sitt livs chans; han ska göra en film och till sin hjälp har han den före detta knarkaren och biltjuven Thomas. Tess är lyckligt nygift med Allan, men saker och ting kompliceras när en man från hennes förflutna dyker upp … Och så har vi Jamie, en strulpelle med stora drömmar och en tom plånbok.

Medan festivalstämningen fyller stadens gator korsas deras vägar, och på de mest besynnerliga sätt verkar det som om allt de önskar faktiskt finns inom räckhåll. Om de bara vågar tro…

Robin Pilcher är son till Rosamunde Pilcher vars böcker jag läste ett gäng av som ung och flera av hennes böcker fanns bland mina absoluta favoriter. T.ex boken Vägen hem. Robin Pilcher har en liknande stil som sin mamma men lyckas inte alls lika bra enligt mig.

Stjärnfall är en mysig bok men herregud vad det finns många människor med i den. Ett tag funderar jag på att pausa och försöka skriva upp vilka alla var. Men boken är skriven på ett sätt så även om jag har svårt att hålla isär namnen framgår det rätt snabbt av sammanhanget vem som är vem. Boken i sig är inte särskilt svår och alla har sina historier eller jobb som snabbt lyfts fram för att visa vem det handlar om. Men mängden människor gör också att jag inte blir särskilt berörd.

Boken var mysig att läsa en regnig aprildag. Det är inte tung så jag behövde pausa utan en klassisk mysig bok som inte kommer lämna några spår efter sig.

Bokbloggsjerka 15 – 18 april

Nu är det äntligen fredag igen och dags för Jerka!

Annika frågar den här veckan: "Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?"

Jag tycker om att variera min läsning med en biografi eller memoarer. Sen finns det där komplexa att det aldrig går att veta vad som är sant. En roman är ju alltid uppdiktad (med mycket stor sannolikhet). Medan när det gäller memoarer så är det ju dels personens sanning som kommer (det finns ju ofta fler sätt att se saker på) och dels är det ofta i personens intresse att inte skriva om allt eftersom få vill att allt om en själv ska bli offentligt.

En biografi kan vara lite mer neutral men återigen går det inte helt veta vad som faktiskt är sant. Precis som i en dokumentär så går det att vrida till saker.

Men trots det tycker jag ändå att det är intressant att få läsa om personer som faktiskt har levt eller fortfarande lever och som har ett helt annat liv än mitt. Och som kanske ser annorlunda på världen just på grund av vad den varit med om i sitt tidigare liv.

Det finns inga biografier eller memoarer som jag efterfrågar utan det viktiga är hur de är skrivna och hur olika händelser förmedlas. De får inte vara självgoda eller fördjupa sig i sånt som jag tycker är helt ointressant inklusive massa upprepningar.

Här när några memoarer/biografier som jag läst eller lyssnat på och tyckt varit intressanta eller underhållande:

Minecraft: block, pixlar och att göra sig en hacka : historien om Markus "Notch" Persson och spelaet som vände allt upp och ned av Daniel Goldberg och Linus Larsson.
Jag har en 9-årig son som spelar massor av Minecraft plus att jag själv jobbat som programmerare. Det gjorde boken extra intressant för mig. Minecraftboken handlar en hel del om skaparen och hans uppväxt så därför räknar jag den delvis som en biografi.

Kärleken till Livet av Marie Fredriksson och Helena von Zweigbergk
Marie Fredriksson har varit med om många olika saker så boken blir inte tråkig. Dock berättas historien helt ur hennes eget perspektiv.

Krigsdagböcker 1939 - 1945 av Astrid Lindgren.
Jag tyckte det var väldigt intressant att få historien hur det var i Sverige under andra världskriget skrivet då och inte efterkonstruerat. Nu visste visserligen Astrid Lindgren mer än de flesta om vad som skedde men det gör inte dagboken mindre intressant. Den här boken är en blandning av memoarer och fakta. 

Gustavs grabb av Leif GW Persson
Nu har visserligen mycket av det som står i boken även gått på tv. Men jag tyckte boken var oerhört intressant och inte alls som GW:s deckare. 

Jakten på Kapten klänning av Jonas Trolle
Här kommer en inblick i lite mer traditionellt svenskt polisarbete fast med en mycket ovanlig gärningsman. 
Tillägg: Det här är snarare en "sann berättelse" än en biografi eller memoarer.  

Maos siste dansare av Li Cunxin
Om en kinesisk pojkes uppväxt i det kommunistiska Kina och hur han sen hoppar av i USA. 

Flykten från Läger 14 av Blaine Harden
Få människor har lyckats fly från Nordkoreas fångläger. Här är historien om en av dem. 

Polisen i huset av Margery Allingham

En deckare från 1931!

Handling:  Den underfundiga och oortodoxa detektiven Albert Campion är tillbaka i ännu en mysig detektivroman från 30-talet! När Joyce Blount söker upp Campion i London för att be honom ta reda på varför hennes farbror Andrew Seely en vacker dag efter en promenad i Cambridges omgivningar aldrig kom hem igen, kan hon inte gärna tänka sig att detta ska bli upptakten till en rad kusliga och egendomliga händelser de närmaste veckorna. Inte heller Campion väntar sig några större sensationer av det till synes enkla fallet, men han blir grundligt tagen ur den villfarelsen. Få platser verkar mer stillsamma och fridfulla än Villa Sokrates där Joyce och hennes familj bor - och ändå blir Villa Sokrates skådeplatsen för en rad fruktansvärda brott. Att dessa tycks fullständigt omotiverade och inte erbjuder några som helst ledtrådar gör saken än mer gåtfull. Någon i familjen måste vara mördaren - men vem?


Uppläsare: Katrina Ewerlöf

Återigen lyssnade jag på en gammal deckare som fanns på Storytel. Jag tycker att de har en viss charm. Det är något speciellt med de gamla engelska miljöerna och vetskapen om att de beskrevs för 85 år sedan.

Det här är den fjärde boken om Albert Campion och det som gör att jag fortsatt att lyssna på böckerna är just Campion. Det är något speciellt med honom. Just den här boken utspelar sig mest i Cambridge och då i synnerhet i det gamla huset Villa Sokrates där husets ägarinna regerar mycket strängt över huset och släktingarna som bor där.

Sen är jag kanske inte riktigt lika förtjust i den här boken som i förra. Men det beror nog mest på uppläsningen. Jag har lite svårt för när Katarina Ewerlöf ska härma gamla gubbar på ett mycket teatraliskt sätt. Nu har jag beställt nästa bok som pocketbok på engelska så jag får se vad jag tycker om den boken (och jag som verkligen försöker beta av hyllvärmare beställde den här utan någon eftertanke). Det är inte lätt att hindra inköpen.

Nästan hemma av Jean Kwok

Smärtsam, vacker och hoppfull...

Handling: När Kimberly Chang och hennes mor emigrerar från Hongkong till slummen i Brooklyn, inleder hon snart ett dubbelliv: lysande mönsterelev på dagen och sin mors hjälpande hand i textilfabriken i Chinatown på kvällen. Hon gör sitt yttersta för att dölja den svåra sanningen om sin tillvaro – den ofattbara fattigdomen hon lever i, familjens framtid som vilar på hennes axlar och den hemliga förälskelsen i en av killarna på fabriken, som dock varken delar hennes begåvning eller ambition. Kimberly befinner sig mitt emellan två världar och måste lära sig att balansera de olika roller som krävs av henne.


Den här har legat länge och väntat på att bli läst utan att jag kan säga varför. Den var ju riktigt bra!

Jean Kwok beskriver oerhört väl den tuffa miljön som många invandrare kan tvingas in i. Kimberly och hennes mor har en skuld till Kimberlys moster för mediciner och resan till USA och tvingas arbeta av skulden på mosterns och morbroderns fabrik. Samtidigt kämpar Kimberly med att lära sig engelska och att kunna utnyttja sin otroliga begåvning.

Mor och dotter står varandra nära men som i många fall där kulturerna skiljer sig åt så blir det inte lätt för barnen som växer upp i den nya kulturen men fortfarande men där de äldre lever kvar i det gamla. Inte gör det lättare att Kimberly skiljer sig väldigt mycket åt från sina skolkamrater eftersom hon inte kan umgås med någon skolkompis på fritiden.

Kimberlys intelligens tar henne framåt men samtidigt gör den också hennes liv mer komplicerat. Hon har svårt att känna sig hemma bland de barn hon växt upp med i fabriken men även med de som är hennes skolkamrater.

Jag läste den här under en helg. Ibland när livet blev lite för tufft för Kimberly la jag ifrån mig boken men det dröjde inte länge innan jag satt och läste igen. Det hjälpte att jag fick en extremt lugn lördag då sonen var iväg på en fotbollsaktivitet hela dagen och jag struntade i allt annat nyttigt som eventuellt hade behövt göras (huset var hyfsat städat och ute var det mestadels molnigt och skurar med några få solglimtar).

Jag tyckte om blandningen av tunga och ljusa stunder. Det blev en bra balans. Den får betyg 4 av 5 av mig (en stark fyra).

Mordbrännaren av Gustafson & Kant

Andra boken i Singöserien.

Handling: En våldsam brand utbryter en höstnatt i husvagnar och tält på Singö camping, där en grupp romer bor. Kriminalinspektör Solbritt Andersson, som är utlånad från Stockholm till Norrtälje polisstation, och hennes kollega Lena Karlsson leder utredningen. Förövarna har inte lämnat några spår på platsen, bortsett från att de har sprejmålat en brun triangel på en vägg. Snart står också en gård på norra Singö i lågor. Finns det ett samband mellan mordbränderna?

Parallellt med de komplicerade brandutredningarna fortsätter polisen arbetet med att kartlägga nätverket kring den gäckande spionen och ex-militären Sven Löwengrip. Det förflutna kastar återigen långa skuggor över skärgårdsön.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

När jag läste om vad jag tyckte om den första boken så känner jag att vissa saker blivit bättre. Jag störde mig inte alls på vardagliga detaljer. Istället störde jag mig på helt andra saker. Jag har problem med hur Solbritt och Lena framställs. Till exempel i vissa situationer när de blir upprörda över saker och sen tänker eller agerar så är de inte bättre själva. Det blir jättekonstigt för mig. Med Katerina Ewerlöfs uppläsning så blir alltid känslorna väldigt starka och dramatiska dessutom. Jag hade kanske inte alls läst in lika mycket upprördhet om jag själv läst boken (eftersom jag väldigt sällan agerar ens i närheten av hur de framställs här).

Som alltid förekommer ett antal rätt osannolika sammanträffanden men det är ju standard i rätt många deckare. Dessutom kan ju vissa saker i polisarbetet diskuteras... Jag tror inte en polis får förhöra en anhörig särskilt ofta som ett första steg...

Jag tycker om miljön som skildras. Det är alltid något speciellt med skärgårdsmiljön. Idén med en äldre kvinna som polis är fortfarande uppfriskande trots att jag inte tyckte riktigt lika bra om henne i den här boken. På ett sätt blev hon kanske mer mänsklig men författarna lyckades inte fullt ut. Men som sagt så kan det bero på att ljudboken helt enkelt inte fungerade för mig och att jag nog är extra känslig för folks utbrott.

I boken finns det ett antal kopplingar till den första boken så jag rekommenderar att man läser dem i rätt ordning. Om det blir en tredje bok kommer jag överväga att läsa den som en helt vanlig bok om den verkar intressant nog.

Även om den här boken inte passade mig så kan jag tänka mig att många andra ändå kan uppskatta den betydligt mer.

Veckoutmaning: Det snyggaste du sett

Kulturkollo utmanar oss att visa upp vårt favoritomslag. Om vi inte kan välja ett så får man som tur är välja flera.

En favorit jag har är denna eftersom jag tycker att omslaget passade innehållet i boken så bra:

En aktuell favorit är annars omslaget till Arne Dahls nya serie: 

Annars är alla dessa också väldigt fina i mina ögon:

   

     

Jag har läst alla dessa och jag valde ut framsidor genom att kolla in min blogg. Och jag märkte att jag inte kunde välja böcker som jag inte tyckt om även om framsidan tilltalade mig. Men den negativa känslan för innehållet gjorde att det vackra inte kunde lysa igenom tillräckligt starkt. Jag förundras också över att flertalet går i gult trots att gult inte är en favoritfärg annars. 

Skyline av Particia Schonstein Pinnock

En vacker men smärtsam bok...

Handling: Längst upp på Long Street i centrala Kapstaden ligger Skyline, hyreshuset där Mossie bor tillsammans med sin storasyster och sin alkoholiserade och tablettmissbrukande mamma. Större delen av tiden tillbringar de med grannarna, en samling vinddrivna existenser från Afrikas alla hörn, som kommit till Sydafrika i hopp om att kunna skapa sig ett bättre liv i Nelson Mandelas regnbågsnation. 

Där finns transvestitparet Alice och Bluebell, hårfrisörskan Princess från Rwanda, den nigerianske droghandlaren och det blinda polisparet Gracie och Cliff. Samt Bernard, som försöker undkomma minnena från ett krig högt uppe under stjärnorna på Skylines tak. 


Jag googlade runt på världslitteratur för En världsomsegling på 366 dagar och hittade bland annat tips på den här boken och det är jag glad för.

Den här utspelar sig i Kapstaden i Sydafrika men den berör även andra ställen i både Europa och Afrika. Många av de människor som bor i Skyline har varit med om hemska saker och vissa människors livsöden får vi höra talas om. Ett tag tyckte jag bara att världen kändes som en ohållbar plats. Men mitt i allt elände finns det så många människor som ändå kämpar på för ett bättre liv och gör sitt bästa för att även finnas där för varandra.

Mitt i allt detta finns vår huvudperson som förblir namnlös, hennes lillasyster Mossie som lever i sin egna lilla värld med fåglar och pärlor samt pojkvännen Raphael. Eftersom mamman inte bryr sig om dem får husets invånare bli deras familj och en speciell gemenskap existerar.

Boken är bara på 180 sidor men rymmer ändå så otroligt mycket! Jag kan definitivt rekommendera den.

Nidstången av Åsa Larsson och Ingela Korsell

Det första boken i serien PAX.

Handling: I den lilla staden Mariefred börjar konstiga saker att hända. Onda krafter försöker erövra det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år.
Väktarna Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men i takt med att de blir äldre börjar bibliotekets magiska skydd försvagas. Bröderna Alrik och Viggo visar sig vara utvalda för att hjälpa till att försvara biblioteket mot de mörka krafter som vill ta makt över det.

Alrik och Viggo måste använda både styrka och list för att övervinna alla övernaturliga otyg som väcks till liv i staden. Men pojkarna har också strider att utkämpa i sitt vardagsliv. Det finns ett killgäng i skolan som gör livet svårt. De har en mamma som de längtar efter, men som inte är att lita på. Och de måste kämpa med sin natur, den där ilskan som exploderar i huvudet, eller den där handen som liksom av sig själv tar grejer och stoppar i fickan.

Jag har hört mycket gott om den här serien och gav den här boken till min son i julas. Jag hade hoppats att han skulle vilja läsa den själv men i slutändan läste vi den tillsammans i sängen istället. Han tycker att den är gränsen på lite för obehaglig.

Mariefred ligger inte jättelångt från oss så det händer att vi åker dit på sommaren och traskar runt. Det gör serien ännu mer speciell eftersom vi varit på många av de platser som nämns. Nu kanske inte sonen minns dem jätteväl men han lär nog tänka lite mer nästa gång vi åker dit.

Alrik och Viggo är två bröder som har det tufft. Jag tycker det beskrivs på ett fint sätt. Det tar inte över historien men det gör barn medvetna om att inte alla har det bra. Samtidigt har de varandra. Men det betyder inte alltid att syskon är överens... Även detta beskrivs på ett bra sätt där barnens känslor kommer fram och hur kluvna de kan vara. I synnerhet för Alrik som är äldst.

Historien är spännande och lite obehaglig stundtals. Men tempot är rätt bra i boken så läsaren kommer snabbt framåt.

Både min son och jag ser fram emot fortsättningen!

Bokbloggsjerka 1 - 4 april

Helgen närmar sig snabbt och Annika kommer här med en ny fråga eller kanske utmaning som Koko kommer med.

Koko tycker att bokbloggsvärlden fokuserar för mycket på det som är nytt och spännande. Därför vill hon utmana er att blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal men som fortfarande är läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!

På Goodreads går det att se publikationsår på böckerna man läst i ett diagram. Sen 2010 har jag bara läst två böcker som är äldre än två år. Under mina tonår läste jag ett antal äldre böcker men det är för länge sen för att jag skulle kunna skriva om dem. Det blir väldigt tydligt att jag mest läser modern litteratur som max är några år gammal. 

Av de två som jag läst var den ena boken en om Sherlock Holmes och de är alltid läsvärda. 

Den andra boken är Norrtullsligan av Elin Wägner. Jag skrev om den här. Den handlar om några unga kvinnor som försöker försörja sig så gott det går i Stockholm. De har betydligt sämre löner än männen för samma jobb och många mäns inställning är att de borde gifta sig och bli försörjda av mannen istället. Det är även en bok om sammanhållning men också olikheter. Den är inte särskilt tjock men ändå väldigt läsvärd.