Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger

Den har boken hade jag tyvärr får ganska höga förväntningar på tack vare flertalet positiva recensioner. Kanske just därför tyckte jag inte att den var så pass bra eller för att jag målat upp en bild som inte alls stämde.

Handling: När Elspeth Noblin dör av cancer skänker hon alla sina tillhörigheter och sin vackra lägenhet till sina systerdöttrar, enäggstvillingarna Julia och Valentina. Mycket snart får de kontakt med de besynnerliga grannarna i det gamla huset - från den trevlige korsordsskaparen med tvångssyndrom som bor ovanför dem till mosterns mystiske älskare som lever i våningen under. Men den som påverkar tvillingarna mest är deras döda moster. Hon tycks varken vilja lämna lägenheten eller flickornas liv i fred.

Nu menar jag inte att jag tyckte att boken var dålig. För det var den inte. Den var tänkvärd på många sätt även om situationen inte tillhörde den normala. Kanske var det att någon liknat den vid Anna Gavaldas bok Tillsamman är man mindre ensam som fick mig att tro att den var lite mer... mysig och inte lika allvarlig.

Boken är trots allt intressant rakt igenom och man ville veta varför Elspeth inte träffat sin tvillingsyster på så många år. Vad var det som orsakade deras splittring. Man får en hint i början men det är bara en liten del av sanningen. Även grannarna ovanför och under är intressanta personligheter och gör att man vill framåt i historien.