Yrsa Sigurdardottirs första bok i deckarserien om Þóra Guðmunsdóttir, en isländsk advokat.
Handling: En ung tysk student hittas mördad och torterad på en kyrkogård i Reykjavik. Polisen som undersöker fallet upptäcker att offret experimenterat med tunga droger och tror att gärningsmannen finns bland de lokala knarkhandlarna. Men så enkelt löses inte den finurliga gåtan. Þóra Guðmunsdóttir, en kvinnlig isländsk advokat, åtar sig fallet och inser snabbt att det finns förgreningar långt bakåt i tiden samt utanför öns gränser. Och till den nordvästra delen av Island, där de isländska häxbålen brann. Þóra får inblick i en värld hon inte trodde existerade.
Island är ett land som känns så nära men ändå så långt bort. Därför känns det alltid lite extra intressant att läsa böcker som utspelar sig där. Yrsa Sigurdardottir gör ett bra försök men den boken men räcker inte riktigt ända fram.
Det som jag tilltalas av är Þóra och hennes familjeliv. Även den isländska miljön är bra beskriven även om det blir lite väl mycket detaljer kring häxerier (det är lätt att författaren övergår till att föreläsa istället för att få det integrerat snyggt i handlingen). Själva kriminalgåtan sänker boken lite i form av logiska missar och att trovärdigheten är sådär i bland. Men det är nog få deckare som klarar sig helt i trovärdighet å andra sidan. Den här får betyget 3 av 5 av mig och jag ska försöka få tag på Yrsa Sigurdardottirs nästa bok i sinom tid.
Den här boken köpte jag bara för att det var en isländsk författare, hade aldrig hört talas om henne förut. Det verkar ju inte vara så dåligt i alla fall :-)
SvaraRaderaMonika: Det är samma här! Tyvärr läste jag ett blogginlägg hos Boktoka om hennes andra bok som gjorde den lite mindre lockande - men bara lite...
SvaraRaderaJag läste den här precis efter att jag hade pluggat en sommar på Island. Då var det extra kul eftersom jag kände igen namn på platser, gator och byggnader. Vi hade föreläsningar i en av de byggnader som delar av handlingen utspelas i. deckarhistorien minns jag som ganska medioker dock ;)
SvaraRaderaVästmanländskan: Jag kan tänka mig att den typen av igenkänningsfaktor förhöjer boken en hel del. Men jag håller med om att själva deckargåtan inte var det bästa med boken.
SvaraRadera