Flickan i floden av Stephen Booth

Sista boken för i år!

Handling: Det är maj månad och värmebölja i Derbyshire. När kriminalinspektör Ben Cooper tar en löprunda utmed floden hör han plötsligt skrik, en liten flicka har hittats drunknad i vattnet. Hon hette Emily Nield och blev åtta år gammal. Enligt föräldrarna sprang hon ut i floden efter en hund och råkade halka på några stenar. Hon har ett sår i pannan som kan ha uppstått då hon föll. Ben grips dock av känslan att något helt annat kan ha hänt. En polisutredning inleds och det dröjer inte länge förrän man gör ett makabert fynd vid en annan del av floden. De båda händelserna har ett oroväckande samband ... 

Under tiden är Diane Fry, Bens kollega, mitt uppe i en personlig kris. När hon några år tidigare arbetade inom Birminghampolisen utsattes hon för en ovanligt rå gruppvåldtäkt. Diane har aldrig kommit över händelsen och det börjar märkas i hennes arbete. Gärningsmännen är fortfarande på fri fot, men nu har DNA-spår kunnat kopplas till två bestämda personer. För att hjälpa Diane att ta sig ur krisen beordras hon av sin chef att delta i Birminghampolisens utredning. Varken Diane eller hennes överordnade anar att detta kommer att leda i helt oväntad riktning - rakt mot Dianes eget smärtsamma förflutna. 

Den här gången får parhästarna Fry och Cooper driva två olika polisutredningar som löper parallellt men som har vissa gemensamma nämnare. Spänningen stegras då intrigen tätnar och mord, svek och skamfyllda familjehemligheter sakta nystas upp. Än en gång har Stephen Boots skapat en kriminalroman med skickligt sammanvävd handling och thrillerns obevekliga grepp om läsaren.

Här har jag frångått mina principer totalt. Jag hoppar alltså in och läser del 10 i en deckarserie på grund av att jag tilltalades av baksidestexten. Boken såg jag på pocketshop i Stockholm där jag stod och väntade på lite kompisar.

I den här boken jobbar Ben Cooper och Diane Fry var för sig. Ben Cooper med ett fall som övriga inte ser som ett fall och Diane Fry tvingas möta sitt förflutna. Som deckare är inte boken särskilt imponerande. Det blir rätt splittrat när de jobbar på varsitt håll med helt olika saker. Det hinns inte med några större djupdykningar. Om det nu blir så att jag fortsätter att läsa kommande böcker så är den här boken en bra språngbräda eftersom den fokuserar på Diane Fry och hennes förflutna.

Så förutom att den är intressant relationsmässigt så är det härliga Englandsbeskrivningar. Av det jag läst om Stephen Booth så är han känd för sina landskapsbeskrivningar och att han oftast låter mördarna vara vanliga människor som dödat på grund av olyckliga omständigheter och inte på grund av att de är hemska seriemördare.

Jag fastnar för några rader i boken där Ben Cooper är på väg från Birmingham tillbaka hem:

"Cooper skakade på huvudet. Om något sådan hände i Edendale - om världen hade förändrats så mycket - då skulle han bli tvungen att börja fundera på att flytta, hitta någon annanstans att bo. Skottland, kanske. Färöarna. St Kilda. Han hade ingen aning. 

Men just nu kändes Peak District som en fristad. I alla fall som en plats där folk hade motiv när de tog livet av varandra."

Ja, att folk dödar varandra kan man nog aldrig komma ifrån men att bo på ett ställe där man inte blir utsatt just på grund av att man är på fel ställe vid fel tidpunkt låter rätt tilltalande.