Glasklart av Karin Wahlberg

En lugn deckare som förhöjs av Torsten Wahlunds uppläsning.

Handling: Hilda Glas är snart färdig läkare och har återkommit till sin hembygds trakter för att göra AT-tjänst på Oskarshamns lasarett. Väl där inser Hilda att hon kanske undermedvetet dragits till det sjukhus där hennes mamma avled och när hon råkar komma över sin mors journal inser hon att hon måste ta tag i sin outredda bakgrund. Vad var det för mystisk sjukdom som tog moderns liv och var hennes pappas död verkligen en olycka? 

Claes Claesson ramlar över ett svårt fall när han firar valborg med familjen i den lilla glasbruksorten Hjortfors och elden abrupt måste släckas för att det ligger en död kropp bland riset. Vem är den döde och vad är det egentligen för intriger som skett under årens lopp på den lilla orten?


Jag är väldigt kluven till vad jag tycker. Det finns en hel del som jag gillar men också en del som inte kändes bra. Bland det sämre var att vissa stycken kändes kopierade från en uppslagsbok angående hur ett glas blir till och hur glasbruket fungerar. Det vävs inte in på ett naturligt sätt. Nu tycker jag visserligen att det är intressant med glaskonst men kan ändå inte ta åt mig av den torra informationen. Det är en hel del tankar och funderingar av bokens huvudpersoner och de känns ofta bra och naturliga men det blir lite tråkiga när vissa saker upprepas.

Det som är bra är att Claes och Veronika är ett så normalt par förutom att de är just polis och läkare. De är mänskliga, har inga konstiga egenheter, lever småbarnsliv på ett sätt som man lätt kan känna igen. Förhållandet är hjärtligt men de lever ändå i en småbarnsvardag med krävande jobb. Det känns också befriande att fallen kan vara rätt lugna och inte så våldsamma (. Ett plus var att något som lämnades olöst i förra boken fick sin lösning i den här.

Torsten Wahlund gör som vanligt ett utmärkt jobb som uppläsare och han hör till en av mina absoluta favoriter.

Jag kommer fortsätta läsa Karin Wahlbergs böcker mycket på grund av just Claes och Veronika som jag följt i åtta böcker men trots det så får boken en slätstruken trea av mig i betyg.