Handling: När Barbara får veta att hon har cancer ställs hon inför den svåra och smärtsamma uppgiften att ta farväl av sina fyra döttrar. Men hur ska hon hitta orden?
Barbara beslutar sig att föra dagbok och skriva ett personligt brev till var och en av döttrarna. Där uttrycker hon både sina förhoppningar och rädslor och berättar om sina egna drömmar och hemligheter. Hon skriver ända in i det sista.
När begravningsdagen kommer samlas de fyra systrarna, alla med sina egna problem att ta itu med. Jennifer är nära att kvävas i sitt olyckliga äktenskap. Lisa lever i ett till synes bra förhållande, men något lurar under ytan. Amanda reser runt i världen och ser nya spännande platser men känner sig ändå inte riktigt nöjd. Hannah, tonåringen, är på väg in i vuxenvärlden, med allt vad det innebär. Systrarna står inför ett utmanande år, med omtumlande upplevelser och nya insikter i hur det är att vara kvinna och syster, utan att ha en mamma att vända sig till för råd och tröst. Med Barbaras brev och dagbok till stöd söker systrarna en ny riktning i livet och finner styrka och gemenskap hos varandra.
Det här är den andra boken jag läser av Elizabeth Noble. Den första var Bokcirkelns bekännelser som inte alls motsvarade mina förväntningar. Den här var bättre men bara lite bättre.
Jag tilltalas av baksidestexten och början är väldigt gripande när Barbara ligger för döden. Men sen lunkar boken mest på. Sakta får man lära känna döttrarna bättre men efter ett tag så kommer det inget nytt. Det kommer några avslöjanden som inte känns särskilt stora. Jag funderar också över moderskapet där Barbara framställs som en väldigt bra mamma men ändå har hennes tre äldsta döttrar stora problem med sina relationer och att få till vuxenlivet. Självklart betyder inte en bra barndom automatiskt att barnen mår bra som vuxna.
Trots det lämnar boken en viss mysighetsskänsla kvar efter sig. Så slutbetyget blir en svag trea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar