Boel och Oscar av Josefin Sundström

Mysig och tragisk...

Handling: De är nyblivna grannar i ett ombyggt bankpalats från sekelskiftet, den ene är 90 år gammal, en före detta arkitekt som har bott i huset sedan han själv ritade om det. Den andra är en blond 30-årig före detta gallerist, nyss hemkommen från en längre utlandsresa. De borde inte ha något gemensamt. Eller? Båda bär de på ouppklarad skuld, sorg och ilska över hur livet blivit. De lever i ofrivillig ensamhet. Men en vattenläcka i taket gör att de måste ta kontakt. Detta blir upptakten till en oväntad vänskap, och snart har deras påverkan på varandra blivit genomgripande.

Boel och Oscar är en lättläst och mysig bok. Trots det rymmer den en hel del tragik men inte på ett sätt som tar över. Vissa delar är verkligen sorgliga men på något sätt blir jag inte ledsen utan boken flyter på utan tårar.

Det är intressant att läsa om den unga kvinnan och den gamla mannen och deras relation. Det är också frustrerande med bristen på relation mellan den gamle mannen och hans dotter. Det finns så mycket ouppklarat som bara lever vidare av gammal vana. Tack vare Boels och Oscars relation så pushas de båda till att ta tag i det som ligger och gror.

Nu står Josefin Sundströms första bok fortfarande oläst i bokhyllan men förhoppningsvis tar jag tag i den under sommaren. Jag läser gärna fler böcker av henne.