Krokodilernas gula ögon av Katherine Pancol

Franskt familjedrama...

Handling: Joséphine och Iris är systrar med de kunde inte vara mer olika. Jo är lugn och eftertänksam. Som ensamstående mamma till två döttrar måste hon kämpa för att få vardagen att gå ihop. Iris är hennes raka motsats: utåtriktad, vacker, rik och bra gift. Men hon är uttråkad. Hon planerar en sak - och till det ska hon ta Joséphines hjälp. Jo har aldrig lyckats stå emot sin viljestarka och glamorösa syster, och motvilligt dras hon in i Iris näst av lögner, förtal och skådespel. Det ska förändra livet för dem båda...

Oj, vad ska jag säga om den här boken? För det första hade jag missat att kolla att den var på över 600 sidor innan jag köpte den. Så den blev liggande rätt länge innan jag tog mig an den. Nu passar den ju in i En världsomsegling på 366 dagar plus att jag vill beta av lite hyllvärmare.

Läsandet generellt är inte optimalt just nu. Jag orkar inte läsa mycket på kvällarna och det tog tid att komma in i den här. Men den här helgen kom jag igång rejält och har läst flera hundra sidor.

Det här är inte en bok om bara Joséphine och Iris. Det är en bok om två systrar, deras barn, deras makar (eller en som blir f.d plus hans nya kvinna), deras mor, hennes man, hans älskarinna, ena systerns granne med son och så vidare... Periodvis såg jag för mig en långkörande fransk dramaserie. Det är många personer läsaren får följa.

Det som gör att jag fortsätter läsa är att jag gillar Jo väldigt mycket. Och hennes bästa vän och några till. Egentligen handlar boken om att Jo faktiskt lär sig tycka om sig själv. Att hon blir någon som hon faktiskt själv respekterar.

Det negativa är att den är alldeles för tjock och pratig. Mycket hade kunnat kapats bort. Den rymmer också otroligt många sidohistorier. Trots att jag fått kämpa med den här blir jag ändå lite nyfiken på uppföljaren Sköldpaddans långsamma vals.

Nu har jag betat av Frankrike i En världsomsegling på 366 dagar och befunnit mig mestadels i Courbevoi som ligger precis utanför Paris.