torsdag 7 september 2017

Helgfrågan v. 36


Härligt med torsdag. Jag har legat hemma förkyld sen helgen men gick till jobbet idag lite snörvlig och hostig. Då är det inte kul med landskap. Men jag hade inte lyckats få mycket gjort om jag satt hemma. Och huvudet fungerar i alla fall nu. Nu är det bara en dag kvar innan helg - då lördagsmorgonen visserligen börjar med en fotbollsmatch för sonen i förmodat regn och jag ska vara någon form av matchvärd. Men när det väl är avklarat börjar helgen på riktigt. 

Mia fick lite hjälp med helgfrågan den här veckan och frågan som ställs är:

Den mest sorgsna boken du vet?

Den bok som fått mig att gråta absolut mest och fått mig helt rödgråten är:

När livet stannar - En berättelse om att överleva av Malin Sävstam

Den handlar om när författaren själv förlorade sin man och sina två yngsta barn i tsunamin. Bara hon och hennes tonårsson blev kvar (allt det här framgår av baksidestexten). Hon berättar väldigt öppenhjärtigt om sin sorg och saknad och även om relationen med sonen som blev kvar som blev allt annat än enkel. 

Det kom även en bonusfråga den här gången från Mia: 

Stress påverkar oss olika, själv blir min hjärna som kokta makaroner. Men hur påverkar det dig? Läser du då och i så fall vad?

Tidigare skulle jag säga magkatarr. Så är det oftast. Men i vintras/våras blev det mer. Vi var underbemannade på jobbet och när det tillslut kom en så skulle den och ett gäng till läras upp samtidigt som jag skulle hinna med mitt vanliga jobb. Min mage pajade (antagligen för att jag åt receptfria tabletter för länge mot magkatarr). Det kommer jag aldrig göra mer! Dessutom fick jag svårare att koncentrera mig, glömde mer saker och blev helt enkelt mindre effektiv. Även sambon märkte att jag glömde mer saker hemma. Det var även nära att jag började gråta på jobbet för minsta antydan till mer uppgifter eller kritik. 

Som tur vad började min kollega ta lite mer saker efter hand. Jag lyssnade på boken Food Pharmacy och deras syn på mat och podden Hälsopodden om magproblem och lyckades själv få ordning på min mage efter månader med smärtor. Sen valde jag också att ta fem veckors semester nu i sommar och det var också välbehövligt. Nu känns det mycket bättre men jag är också mycket mer egoistisk med min tid och prioriterar mer sånt som får mig att må bra. Och tackar nej till mer saker som kanske inte bara känns kul. 

Jag läser fortfarande i sådana lägen men det blir enklare böcker i form av rappa deckare och feel good-böcker. 

28 kommentarer:

  1. Det är så läskigt när man börjar märka de där små tecknen, då gäller det att stanna upp lite. Just den där stressen som kommer när man egentligen inte kan påverka sin situation är den värsta, tycker jag. Hoppas du klarar att hålla magkatarren borta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så lätt att säga till andra i samma sits men när man själv är där ska man bara klara av det och det och det... Just nu är magen bra och jag hoppas att den fortsätter att vara det.

      Radera
  2. Det är otäckt när det blir sådär, skönt att du verkar må bättre, hoppas att magkatarren håller sig borta.

    SvaraRadera
  3. en bok jag helst inte läser, egoist behöver man vara ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trodde inte heller att jag skulle läsa den. Det var egentligen sambon som köpte den till sig själv så den fanns i hemmet.

      Radera
  4. Boken blir jag nyfiken på. Helt rätt! De flesta borde vara mer egoistiska när det gäller vad man orkar med och klarar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var väldigt hemsk men också väldigt tänkvärd. Att få se vad en gränslös sorg kan göra med människor och att man kanske inte värdesätter de som finns kvar så som man borde. Men i djup sorg finns inga "borden" längre.

      Radera
  5. Det är en sådan bok som jag helst undviker, är nog inte tillräckligt stark.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns faktiskt inte vad som fick mig att läsa den.

      Radera
  6. Just denna formen av böcker har jag svårt att läsa, just när de är verklighetsbaserade. Det blir för nära, för äkta för att jag ska orka. Skönt att du mår bättre nu, det är viktigt att tolka de där små varningssignalerna rätt och helst innan det går för långt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker om att varva med sådana böcker just därför. Det är inte bara påhittat (även om jag såklart inte tror blint på allt). Få kommer ihåg så mycket detaljer om så mycket.

      Radera
  7. Usch vad jobbigt att vara förkyld! Krya på dig! Verklighetsbaserade böcker läser jag inte längre, jag gråter så mycket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vissa verklighetsbaserade är inte lika jobbiga, tvärtom.

      Radera
  8. Den historien kommer man ihåg, men jag har inte läst boken. "Bara" en av alla de familjetragedier som inträffade. Så sorgligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var verkligen hemskt!

      Radera
  9. Den boken har jag inga planer på att läsa. Verkligheten var hemsk nog för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, och jag minns som sagt fortfarande inte varför jag började läsa den...

      Radera
  10. den boken skulle jag inte ge mig på i första taget. det måste vara en outhärdlig upplevelse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig gråtit så mycket till en bok som sagt.

      Radera
  11. När livet stannar är jättebra. Jag kan bli så arg, varför ska människor behöva jobba så mycket 6 timmar hade räckt. Dessutom ska vi på våra 8 timmar klara oss utan en eller två personal, ggrrr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet hos oss är att det tar väldigt lång tid innan en person kan göra hyfsad nytta eftersom det är så komplext. Dessutom tog rekryteringsprocessen väldigt lång tid. Många olika faktorer som tillsammans bildar en jobbig arbetsmiljö.

      Radera
  12. Känner inte till den boken, men tror jag är inne i en sån period just nu då alltför sorgliga böcker går bort. Press och stress på jobbet med underbemanning och överbelastning känner jag väl till, dessvärre. Hemsk situation, förstår dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också olika behov beroende på hur livet ser ut.

      Radera
  13. Det är läskigt när man bara börjar gråta på jobbet. Det gjorde jag en gång när allt gått för långt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är läskigt. Jag ska inte vara en sådan (enligt mig själv). I synnerhet inte inför folk.

      Radera
  14. Stress är en sjukdom vi inte pratar om så mycket. Vi borde det för det är som om livet stannar av och inte blir sig likt igen. Jag har fem kollegor som återhämtar sig från utmattningssyndrom, som det tydligen heter, och det är en balansgång att klara av det.

    Boken har jag inte läst men har hört att den ger läsaren en stark upplevelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av mina närmaste kollegor har varit där så jag har också sett vad det kan göra med en människa. Men det låter hemskt att det är så många som fem stycken av dina kollegor.

      Radera