Handling: "31 år senare sitter jag i mammas lägenhet på Östra Torn i Lund och minns klasskamraternas glåpord som gjorde det omöjligt för mig att undfly sanningen att min hudfärg var avgörande för hur världen skulle bemöta mej. Jag minns min irrande, envisa jakt efter en mindre splittrad identitet. Jag söker fortfarande platsen där jag hör hemma. En plats där jag inte är mitt emellan. Där jag inte behöver påminnas om mitt hälftenskap. Jag har under så lång tid varken känt mej svensk eller amerikansk, vit eller svart.
Jag vet inte om jag kan leva med tanken på att hem bara ska finnas inom mej och aldrig få bli en fysisk plats...
Jag tar fram farfar Silas gamla beiga rock där den hänger längst in i garderoben. Det enda jag förutom några vaga minnen har från honom.
Det är så många frågor jag skulle vilja ställa farfar. Den enkle kyparen som i alla fall alltid hade blanka skor. Han som lämnade den fattiga Södern 1920 i hopp om ett bättre liv i Harlem. Samma Harlem som pappa lämnade 1968 i hopp om ett bättre liv i Lund.
Varken mamma eller pappa minns att dom någonsin hade ett samtal med honom om hans liv, hans strävan, hans drömmar, hans sorger eller passionerade stunder.
Jag knyter den gröna slipsen runt halsen, tar på mig farfars slitna trenchcoat, mina nyputsade bruna läderskor och går ut."
I sökandet efter sina rötter gräver Jason "Timbuktu" Diakité i en familjehistoria från slaveriets USA till folkhemmets Sverige.
Jag såg en del blogginlägg om den här boken och bestämde mig för att lyssna på den. Jag tycker det blir extra intressant när författaren själv läser upp sin bok. Jason Diakité har dessutom fått hjälp med redigeringen av Mustafa Can vars berättelse om hans mor fortfarande hänger kvar i mig. Jag har också läst att den är dåligt korrekturläst men det är inget som märks när jag lyssnar på boken. Istället förstärks många av känslorna i vissa partier och stannar kvar när Jason Diakité verkligen berättar med känslofylld röst. Partier där jag märker att författaren verkligen själv är berörd.
Det kan också vara bra att veta att det finns en del dialog på engelska i boken. Det är ingen svår engelska men det kan skapa problem för de som knappt kan engelska. För egen del tänker jag inte så mycket på det mer än att jag njuter av att engelskan verkligen flyter. Vissa ljudböcker kan ha lite lätt svengelska.
Jason berättar om sig, sina föräldrar men då mest om sin far och sin farfar och farmor. Som titeln antyder så är det fokus på hans afroamerikanska del och inte på den vita. Han berättar också om splittringen av att vara blandad. Jag lär mig också att ordet mulatt kommer från ordet mulåsna och att ordet därför kan kännas mycket stötande för vissa.
Boken hoppar fram och tillbaka i tid och jag har svårt att hänga med ibland och hade önskat något stöd i form av ungefärliga tidsperioder.
Vid ett ställe i boken besöker Jason släktingar i USA och de diskuterar Trump och vem de ska rösta på. I samma veva läser jag ett långt reportage om hur Trump såg till att mängder av negativa artiklar om Hillary Clinton bl.a. styrdes mot afro-amerikaner i städer, unga kvinnor och vita idealistiska liberaler (Project Alamo). Det hör egentlige inte till boken men blev ett udda sammanträffande så tätt inpå varandra i tid. Och jag funderar över hur mycket släktingarnas tankar härrör till det.
Egentligen tycker jag att alla delar är intressanta. Vissa saker kanske upprepas lite. Men eftersom jag knappt vet något om hans musik är hela hans karriär intressant. Han beskriver också sin familj med stor kärlek men också med en viss frustration som känns helt naturlig. I synnerhet med tanke på vad pappan varit med om genom åren och vad känslan att inte räcka till gör. Faderns historia är skrämmande och hans livsöde väcker många tankar. Som svensk blir boken extra intressant eftersom Jason ser mycket med svenska ögon och reflekterar därefter.
En annan reflektion som kommer från hans USA-resa är lite om det som rör Harlem. Det var en gång afroamerikanernas kvarter men nu finns det en frustration att de vita tar över. Hus rivs och finare hus byggs med vita människor i. Samtidigt tänker jag integration/segregation och blir förvirrad. Jag förstår dem men samtidigt har jag svårt att förstå hur saker ska ändras när områden blir segregerade. Och det är väl en av alla saker som gör det så komplext.
Det finns otroligt mycket att diskutera kring den här boken. Den väcker väldigt många tankar och frågor. Däremot får jag inte många svar. Mer än att vi alla måste göra vårt bästa att behandla alla lika. Om folk möts med respekt och vi alla har liknande förutsättningar så finns det åtminstone hopp. Men det kommer ta tid. För rasism och hat gör människor traumatiserade och det är inte lätt att plötsligt började leva som inget hänt.
Betyg 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar