Lyckan, kärleken och meningen med livet

Nu har jag läst ut boken Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert. Om jag ska göra en kort sammanfattning av boken så var den periodvis jättebra och periodvis väldigt seg.

Handling: Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon har en man, ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn - men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att söka efter det hon verkligen vill med livet.

För att på allvar ge sig själv tid och utrymme för att finna sig själv bestämmer hon sig för att alldeles själv ge sig ut på en lång resa. I den här boken får vi följa med på hennes reseäventyr. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att nå sinnesro och i Indonesien hitta balans. En intensiv, känslig och underhållande memoar om att finna sig själv och allt som kan hända när man tar ansvar för sitt eget välmående.

Jag tyckte boken var jättebra till en början när man fick följa henne genom den tunga skilsmässan mm. Hennes tid i Italien flöt på bra och man kunde riktigt känna hur mysigt det var. Därefter for hon till Indien och där tappade jag periodvis intresset. Jag tycker det är jätteintressant att läsa om människorna hon träffar på vägen och lite kort om deras liv men jag hade svårare att ta till mig alla fakta som rabblades upp om bland annat yoga och hennes sökande efter en Gud. Slutligen for hon till Bali och där man fick en hel del historia serverad och den var inte tillräckligt intressant skriven för att den skulle intressera mig. Däremot var alla möten och i synnerhet mötet med medicinmannen Ketut och sen den läkekunniga kvinnan Wayan och hennes barn väldigt intressanta. Så trots att jag var väldigt trött på den en period så kom den igång rejält på slutet. Så pass att jag tog med den i bilen till jobbet och läste klart de fem sista sidorna (satt i passagerarsätet).