Hjärtdjur av Herta Müller

Herta Müller vann nobelpriset 2009 och väckte min nyfikenhet med den här boken. 

 Handling: "När ni skriver, glöm inte datum, och lägg alltid med ett hårstrå i brevet, sade Edgar. Om det inte finns något, vet man att brevet har öppnats." Den lilla gruppen vänner måste hela tiden akta sig för Securitatemännen i Ceausescus Rumänien. De vet aldrig när det är dags för nästa förhör, så det är lika bra att försöka göra det bästa möjliga av situationen. Med hjälp av språket, berättelserna och humorn försöker vännerna överleva det totalitära förtrycket." 

 Under studietiden blir de fyra studenterna vänner och följs sen åt. Herta Müller använder ett väldigt symboliskt språk när hon beskriver de fyra vännernas uppväxt, delar av studietiden och sen den ännu mer komplicerade livet efter studietiden då de måste arbeta men ändå är förföljda på grund att att de tänker och agerar annorlunda Deras föräldrars förtvivlan över att själva bli granskade och förhörda på grund av sina barn. Jag förstår vad författaren vill säga med boken men bildspråket är ibland så vagt att det är svårt att veta exakt vad hon menade. I det stora hela är jag med och förfäras över hur tufft det måste ha varit under Ceausescus tid när man är aningen oliktänkande. 

Ur boken (ang vagheten): "Ett barn vill inte få naglarna klippta..." "På ett av skärpen, det gräsgröna, droppar blod. Barnet vet: När man blöder dör man. Barnets ögon är våta och ser sin mor suddigt. Modern älskar sitt barn. Hon älskar det med något som liknar begär och hon kan inte stå emot, eftersom hennes förstånd är lika fastbundet vid kärleken som barnet vid stolen. Barnet vet: Modern måste skära sönder händerna i sin fastbundna kärlek. Hon måste stoppa ner de avskurna fingrarna i städrockens fickor och gå ut på gården som om hon skulle kasta bort dem. Ute på gården där ingen ser henne måste hon äta upp barnets fingrar." 

 I det stora hela tyckte jag om den här boken. Språket är annorlunda och poetiskt. Ibland tänker jag på Ranelid men det är ändå inte riktigt samma sätt att skriva mer än att båda använder bildspråk och skriver poetiskt. Men jag kommer nog inte läsa någon mer bok av Herta Müller utan nöjer mig med den här.