onsdagen den 10:e februari 2010

Bokfrågornas ABC - bokstaven L

Här kommer mina svar på Lilla O:s L-frågor där man även hittar andra bokbloggares svar.

Jag älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor?

Jag har tyvärr inte fört listor över vad jag läst. Nu när jag började med bokbloggandet och inför En bok om dagens Pocket och Prassel så gick jag igenom våra bokhyllor hemma samt alla mina bokus- och adlibrisbeställningar senaste åren och gjorde en hyfsat komplett lista på lästa böcker och olästa i hemmet. Men det är först nu i och med mitt bloggande som varje bok blir bokförd.

Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation till lyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt?

Jag håller med om att svensklärarnas sätt att lära ut poesi inte alltid är det bästa. Inte när man var tvungen att tolka en dikt som de tyckte att den borde tolkas. I alla fall så blev jag förtjust i Edith Södergrans dikter tack vare en skoluppgift. Vi fick varsin poet och skulle välja ut en dikt och sen skriva om den till en novell efter egen tolkning. Nu i efterhand har jag sett att min novell var usel men jag tyckte om idén. Favoritdikten är klassikern: Du sökte en blomma... men det var inte den jag skrev om. För övrigt gillar jag även Gustaf Frödings dikter som verkligen berör. Men jag är rätt okunnig i poesi förutom det jag fick upptäcka och lära mig under skoltiden (för många år sen).

Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på?

Jag har tyvärr alldeles för dålig koll på ledamöterna och deras göranden. Så jag hoppar över den här.

Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst.

Här kommer jag direkt att tänka på Bengt Ohlssons roman Hennes mjukaste röst. Den handlar om Karen som vaknar upp i en sjukhussäng. Hon har precis blivit övergiven av en man och råkat ut för en bilolycka. Man får följa henne under hennes konvalescens och hur hon förändras, kommer till insikter, hur hennes relation till hennes vuxna barn förändras. Ja, långsamt får man lära känna Karen, den hon var och den hon nu utvecklas till.

2 kommentarer:

  1. Mina elever är nog mer förtvivlade över att jag inte har något facit, tycker att det är jätteviktigt att få lov att tolka själv. Hennes mjukaste röst vill jag läsa!

    SvaraRadera
  2. Lilla O: Jag misstänkte att du var den bättre sortens lärare (även om det är jobbigt för dina elever) :-).

    Jag tyckte Hennes mjukaste röst var seg att läsa men jag kämpade på. Nu i efterhand är det en bok som jag då och då kommer att tänka på och känner av en stämning som jag tyckte den gav mig. Det är svårt att förklara men när man läser många böcker så är det intressant hur man kommer att tänka på vissa av dem långt i efterhand utan att riktigt veta varför.

    SvaraRadera