Nora O'Donoghues dröm av Maeve Binchy

Jag är inne i en period av "mysböcker" just nu. I alla fall känns Maeve Binchys böcker så trots att de rymmer en hel del tragik. Men det är något med stämningen som hon lyckas förmedla som får en att må bra. Och det behövs kanske när våren vägrar komma och snön ligger tungt kvar trots att det är slutet av mars.

Handling: I sin ungdom följde Nora O'Donoghue den man hon älskade till hans hemby i Italien. I tjugotre år bodde hon där och betraktade på avstånd hans familjeliv - det liv hon inte fick delta i. Vid hans död återvänder hon till hemlandet och Dublin. Här skapar hon en ny tillvaro för sig själv och många andra.

Noras kvällskurs i italienska vid Mountainviewskolan i Dublin liknar ingen annan. Den skapas av drömmarna och förhoppningarna hos dem som deltar. Och när de slutligen beger sig till Italien tillsammans blir ingenting som förut...

Förutom Nora O'Donoghues får man följa rätt många personer. Ett tag kändes det nästan som en novellsamling för efter att man fördjupat sig i en person gick man in i nästa och nästa och... Men när Italienresan närmar sig (och faktiskt sker) så har man koll på deltagarna och ser hur de utvecklats under den här tiden.

Maeve Binchy skriven den typen av böcker där jag njuter av själva läsandet, då man är helt inne i karaktärerna och några dagar efter att man är klar med den. Sen är själva handlingen borta för mig men känslan av hur det var att läsa boken kan finnas kvar. Många andra böcker får man kämpa mer med själva läsandet men då hänger ofta en frågeställning kvar som man kan fundera på under en längre period.