Vårlik av Mons Kallentoft

Det här var Mons Kallentofts sista(?) bok om Malin Fors. Han planerade att skriva fyra stycken, en för varje årstid och det känns som att han fick ihop ett avslut på en lagom nivå.

Handling: Vårsolen skiner över Linköping och de ännu vinterbleka människor som vågat sig ut på uteserveringarna runt torget.

Några svalor kretsar i skyn, färgglada tulpaner lyser från stånden och en mamma med två små barn går mot bankomaten. Plötsligt slits lugnet itu av en kraftig explosion.

Kriminalinspektör Malin Fors står framför sin mammas kista i Uppståndelsens kapell och försöker känna någonting. Så bryter ett lågt muller tystnaden,

och snart är hon på väg till Filbytertorget och en syn hon aldrig kommer att glömma. Glassplitter. Krossade blommor och utspridda grönsaker. En trasig barnsko. En duva som pickar i något rött i den öronbedövande tystnaden.

Jag tycker om deckare där man som läsare är lika ovetande som polisen. Och så är den här. Visst får man lite hintar som i mitt tycke var lite onödiga. I alla fall är den här lika välskriven språkmässigt som hans andra böcker om Malin Fors. Jag har tyckt om att följa henne i hennes svårigheter.

Jag vet att många har problem med att han låter de döda prata men det har fungerat för mig. Det jag hade svårare med var att här handlade det om ganska små barn men som ändå förmedlade sig på ett väldigt vuxet sätt.

Men som helhet gillade jag boken mycket och strecklyssnade långa stunder (jag köpte den i mp3-format). Jag kommer att sakna Mons Kallentofts deckare om Malin Fors men är också lite nyfiken på vad han ska hitta på härnäst.