Smaken av Muriel Barbery

En liten pärla som skulle kunna vara mycket mer.

"En bortglömd smak som ligger förborgad någonstans i mitt innersta... jag söker utan att finna."

I hjärtat av Paris, i samma fastighet där Igelkottens elegans utspelar sig, ligger världens främste gastronomikritiker för döden. Pierre Arthens som haft en enorm makt när han recenserat restauranger och ett ego utan dess like. Hans familj har fått leva i hans skugga och i dem gror ett stort behov av att bli älskade samtidigt som de avskyr honom.

Men på dödsbädden bryr sig Pierre Arthens bara om den smak han inte kommer på vad den är. Vi får följa honom genom hans matminnen och genom personerna i hans närhet.

Jag tyckte om boken och man ska inte läsa den när man är hungrig. Men det finns en del invändningar. Den är inte i klass med Igelkottens elegans men det känns som idén till den boken väcktes genom den här. Den är dessutom bara 146 sidor lång (kort?) och det behövs mycket mer substans för mig för att jag ska tycka om den helt och fullt. Men det finns ändå en speciell stämning i den som jag gillar så den är klart läsvärd, i alla fall om du gillar att läsa om mat.