Den sextonde boken om Kommissarie Gamache!
Handling: Under sin första kväll i Paris samlas familjen Gamache för en familjemiddag med Armands gudfar, miljardären Stephen Horowitz. Men kvällen slutar i tragedi när Stephen blir påkörd av en skåpbil och allvarligt skadad. Armand är övertygad om att det inte är någon olycka, utan ett medvetet mordförsök.
En märklig nyckel som finns i Stephens ägo blir upptakten till en jakt på sanningen som tar Armand, hans fru Reine-Marie och hans före detta kollega, Jean-Guy Beauvoir, från toppen av Eiffeltornet till det franska nationalbibliotekets djupaste gömmor. Och en ohygglig upptäckt i Stephens lägenhet får dem att inse att faran är mycket större, och mer överhängande, än de först trott.
När Armand börjar avslöja hemligheter som hans gudfar hållit dolda i årtionden finner han sig insnärjd i ett nät av lögner som hotar att förgöra allt han håller kärt. För till och med i Ljusets stad finns långa skuggor, och i mörkret gömmer sig djävulen själv.
Normalt sett hoppar jag på en ny bok av Louise Penny direkt när jag får den. Men nu hann den här ligga över 2 månader innan jag tog upp den. Mycket för att den utspelar sig i Paris och inte har med byn Three Pines. Samtidigt förstår jag att med en serie som slår de flesta i antal så blir det en bok här och var som bryter mönstret och får oss att uppskatta Three Pines än mer.
Nu har jag i alla fall varit i Paris en långhelg så jag kan vagt föreställa mig vissa miljöer. Eller i alla fall gissa att jag gör det. Och till skillnad från de flesta av oss i världen som besöker Frankrike är ju inte språket något problem för våra fransktalande kanadensare.
Själva brotten börjar med att Gamache gudfar Stephen blir påkörd av någon som gör det med flit. Medan Stephen kämpar för sitt liv på sjukhuset försöker Gamache förstå varför. Han tar hjälp av Beauvoir men även hans barn och fru gör allt vad de kan för att stötta i undersökningen. Den franska polisen är inte så nöjda med deras inblandning i undersökning.
När jag väl börjar med boken går det verkligen undan att läsa den. Men ju mer jag läser desto mer komplex blir historien. Och här har jag ett val, att stanna upp och verkligen försöka förstå del för del, vilka dialoger är sanning och vilka är lögner. Vem är vän och vem är fiende? Och går det att skilja dem åt? Och jag bestämmer mig för att istället bara läsa på och acceptera handlingen och ta den för vad den var. Och det är en spännande bok som jag läste ovanligt snabbt (kanske inte ovanligt snabbt för att vara en Louise Penny-bok). Men efteråt är jag lite kluven. Jag är både nöjd och lite irriterad. Dels för att jag ogillar när historier blir allt för personliga för våra huvudpersoner. Men också för att jag är inte säker på att jag köper alla tvära kast helt.
Något som var positivt var att vi äntligen fick följa Gamaches son Daniel. Jag tänkte skriva att vi fick lära känna honom bättre men ärligt talat så vet jag inte om jag egentligen gör det. Vi får i alla fall veta lite mer om deras relation.
Trots att jag var lite orolig för att den utspelade sig i Paris och trots att de blev alldeles för personligt indragna i den här händelsen så får boken betyget 4. Och i nästa bok är kommissarie Gamache tillbaka i Kanada igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar