Barbara Voors - Mina döttrars systrar

En mycket smärtsam bok som jag fick av min Pocket & Påhitt-givare Boktimmen!

Handling: Efter att ha varit försvunnen i åtta år återfinns Lucy på ett sjukhus i New York. I hopp om att hon ska vakna ur medvetslösheten berättar hennes storasystrar Annie och Mimmi om sina liv i Stockholm.

Mimmi har ständigt sökt flykten i tron att livet pågår någon annanstans, var som helst förutom i barndomshemmet där ingen får luft. Annie har levt sitt liv som fastfrusen i obestämd väntan på något, medan pojkvännen Kristian skriver musik till hennes gymnasiedikter med oväntade konsekvenser. I bakgrunden står mamma Thea, martyr och tyrann i ett.

Medan Lucy ligger stum och orörlig i dödens väntrum frågar hennes systrar sig: Hur länge kan man be en älskade vänta på en? Är längtan alltid förgäves?

Tänk vad mycket smärta som kan rymmas i människor. Annie, Mimmi och Lucy är fulla av den men periodvis är de (eller åtminstone Annie och Mimmi) väldigt bra på att förtränga den. Man anar att något hemskt ligger bakom all smärta och det finns en hel del antydningar om vad det var.

Boken hoppar mellan nutid och deras uppväxt men det är aldrig några problem att följa med. Trots att Mimmi och Annies liv ser ut att ordna upp sig på ytan så lurar det svarta där. Annie står inför ett mycket jobbigt val. Mimma har andra problem men har också en trygghet i sin familj. En familj som också innebär mycket ansvar.

Jag har hört mycket gott om Barbara Voors och var nyfiken på henne. Jag tyckte mycket om den här boken och jag går tillbaka till den i tankarna då och då. Däremot väntar jag nog lite med att läsa någon mer av henne. Man får portionera ut smärtan lite i omgångar. Betyg 4- av 5.

Det som ska sonas av Olle Lönnaeus

En positiv överraskning!

Det här är en bok som jag inte sträcklyssnade på. Vissa böcker fastnar man direkt i och man gör allt för att läsa eller lyssna. De är ofta jättebra men de försvinner rätt snabbt från tankarna. Sen finns de sådana böcker som är tröga att komma igenom och som man inte känner något för och slutligen finns det böcker som den här som man inte sträckläser utan låter få ta sin tid men att det aldrig tar emot att ta upp.

Det som ska sonas handlar om journalisten Konrad Jonsson, en lätt nedsupen man efter ett kidnappningdrama långt bort där hans kollega dog och där han av någon okänd anledning fick fortsätta leva. Hittills har han alltid flytt från jobbiga stunder som vuxen efter en tuff barndom. Nu är han tillbaka i Sverige, i Skåne och efter att hans adoptivföräldrar hittats mördade tar han sig tillbaka till Tomelilla där han växte upp.

Som arvtagare blir han misstänkt och medan utredningen pågår så vandrar hans tankar tillbaka till uppväxten och mycket till hans polska mamma som försvann när han var sju år gammal. Hans adoptivföräldrar tog väl hand om honom men visade ingen större kärlek.

Man får upp följa hur det var att växa upp som barn till polskan i dåtidens Tomelilla och stämningarna där idag. När två invandrarkillar blir misstänkta för föräldrarnas mord känner Konrad att något inte stämmer och börjar gräva i det.

Det har gått några dagar nu sen jag lyssnade klart och då och då kommer jag tillbaka till boken i tankarna. Det är ett gott betyg för en deckare! Att uppläsaren (Christian Fex) till boken dessutom själv är skåning gör att boken känns ännu mer trovärdig och ökade nog stämningen. Jag fick både en sommarvarm härlig skånesommar i mina öron men även känna på vissa mörkare sidor av den.

Jag klassar den här som deckare men den är faktiskt mycket mer än så.
Betyg 4+ av 5 får den av mig.

Award

Jag har fått den här jättefina awarden av Boksnoken som jag tackar väldigt mycket för.

Regler:

1. Tacka den du har mottagit priset ifrån.
2. Kopiera prismärket till din blogg.
3. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.
4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.

Tre av mina favoritförfattare får bli:

1. Författarduon (som får gå för en) Roslund & Hellström där boken Edward Finnigans upprättelse är och förblir min favorit. Kanske mest för att den berör ett ämne som svenska deckare sällan gör. De lyckas alltid få mig att fundera lite extra på olika problem i samhället.

2. Siri Hustvedt med favoritboken Vad jag älskade. Jag tyckte den var helt underbar och även om jag inte tyckte lika mycket om hennes efterkommande så står hon kvar som en favorit som jag definitivt vill läsa mer av.

3. Den tredje får bli Jodi Picoult som precis som Roslund och Hellström skriver om olika problem och även hon visar att det sällan är svart eller vitt. Favoriten är boken Allt för min syster som också var den jag läste först av henne.

Det var inte så lätt att hitta fem mottagare eftersom vissa redan fått den flera gånger om. Men jag valde ändå ut fem bloggar vars inlägg jag nästan alltid tar mig tid att läsa.

De är:

Mat, bak och allt som hör till kök
- En matblogg jag lagat flera maträtter från. Vars innehavare också finns här: Sida efter sida.

Västmanländska i Skåne - vars blogg innehåller böcker, härliga foton och lite av varje.

Boktimmen - en blogg som jag börjat följa tack vare En bok om dagen som parade ihop oss i Pocket & Påhitt.

Paulas Bokblog - en blogg med recensioner och läsutmaningar (som jag visserligen inte följer men blir inspirerad av)

Sist men inte minst blir det ...and then there was Beatrix en blogg som innehåller mycket om böcker och lite av annat.

Morden i Oxford av Guillermo Martínez

Det här är en lugn behaglig deckare som jag smånjöt av "trots" sina mord.

Handling: En ung student från Buenos Aires kommer till Oxford för att studera matematik. Han blir inackorderad hos en gammal dam som under andra världskriget var en av dem som hjälpte till att knäcka nazisternas koder i kodmaskinen Enigma. Några veckor efter hans ankomst hittas den gamla damen mördad. Samtidigt får den kände matematikprofessorn Arthur Seldom ett kryptiskt meddelande, en diskret liten lapp där det står: "Den första i ordningen" tillsammans med en matematisk symbol. Snart inträffar ytterligare ett mord, och även denna gång får Seldom ett liknande meddelande. Mördaren verkar vara ute efter att utmana Seldom. Men hur ska symbolerna tolkas? Finns det en matematisk ekvation som måste räknas ut för att stoppa honom?

Egentligen är den här en rätt kort och lättläst bok (238 sidor) och jag förstår att vissa inte faller för den. Man kan beskriva den som en enkel pusseldeckare där man steg för steg närmar sig lösningen. Det som tilltalade mig var just Oxfordmiljön och matematiken (jag har själv läst ca tre terminer matematik på universitetet). Nu kunde jag inte följa med i alla resonemang men tillräckligt för att få behållning av boken. Så för mig blir betyget en svag trea just för att jag tilltalades av den matematiska delen.

Vilket paket - Pocket & Påhitt

Idag damp det ner ett stort grönt kuvert från Boktimmen. Vilket innehåll!

Jag fick fyra böcker: Barbara Voors - Mina döttrars systrar, Marita Conlon-McKenna - En liten hattaffär på hörnet, Maeve Binchy - Silverbröllopet samt Anita Shreve - Pilotens hustru. Dessutom fick jag filmen The Departed (som jag tyvärr sett redan), två chokladkakor, toblerone (mmmm älskar choklad), Indian Spice-tepåsar (en favorit bland tepåsar) samt en korsordstidning.

Ett jättetack Fia för det mycket innehållsrika paketet. Jag ser fram emot att läsa böckerna och äta av den goda chokladen (sambon har redan slängt suktande blickar efter den så den lär nog inte finnas kvar länge till - om jag inte gömmer den). Knep & Knåp kommer väl till pass framför tv:n. Filmen kan jag ge vidare till någon som inte sett den så den kommer också att komma till användning vid tillfälle.

En flicka som kallas Alice av Kristin Hannah

Det här är en klassisk myspysroman som utspelar sig i en småstad i USA.

Handling: I den lilla staden Rain Valley händer sällan något - ända tills den dag då en liten flicka dyker upp från de djupa skogarna, undernärd, skräckslagen, aggressiv och omöjlig att få kontakt med. Trots sökning i alla polisregister över försvunna barn lyckas man inte fastställa flickans identitet. Myndigheterna vill låsa in henne på en institution tills man hittat någon anhörig.

Tills helt nyligen var Julia Cates en framstående barnpsykiatriker, men en skandal förstörde hennes karriär och medierna jagade henne. När hon får ett desperat telefonsamtal från sin syster, polischef i hemstaden uppe i nordvästra USA, tar hon chansen att slippa ifrån den plågsamma situationen i Los Angeles.

Rykten sprids snart om "vargflickan" och den skandalomsusade psykiatern som tagit sig an henne och återigen ifrågasätts Julias kompetens. Men för Julia är ingenting viktigare än att rädda den lilla flickan, som hon kallar Alice, och som sakta, sakta börjar återvända till livet. Då uppträder plötsligt en man som säger sig vara far till barnet, en man som avtjänat straff för mord på sin hustru och dotter?...

Den innehåller en spektakulär historia, familjerelationer och nya kärleksförhållanden. Systrarna Julia Cates och polischefen Ellie Barton växte upp tillsammans men upplevde sin uppväxt helt olika. Även nu som vuxna är de väldigt olika och nu hamnar de under samma tak på grund av en liten flicka. De har en hel del att reda ut och en hel del misslyckanden bakom sig.

Vill man ha en snabbläst romantisk bok med med lite spännande inslag så är den här perfekt. För mig blev det nog lite för mycket åt Harlequin-hållet av den.

Jag dödar av Giorgio Faletti

När min syster köpte den är boken tilltalades jag direkt av den. Jag funderade så här i efterhand vad som lockade mig men det var nog handlingen som byggde mycket på en radioprataren i natten. Jag kom ju direkt att tänka på den gamla serien En röst i natten där ex-polisen Jack Killian hamnade i både det enda och det andra.

Den här boken utspelar sig i Monte Carlo som är en ny spännande miljö för mig.

Boken börjar med att radioprataren Jean-Loup Verdier får ett samtal i natten mitt under sändningen. Rösten meddelar att han dödar när han inte kan sova för allt det onda som finns. Samma natt så hittas Formel 1-föraren Jochen Welder och hans berömda flickvän, proffsschackspelaren Arijane Parker, brutalt mördade och de har fått sina ansikten flådda. Enda spåret är mördarens budskap i blod: Jag dödar.

Själva polisutredningen leds av kommissarie Nicolas Hulot och hans mannar. Han lyckas också få med sig sin vän, FBI-agenten Frank Ottobre som är på besök i Monte Carlo för att försöka återhämta sig efter sin hustrus död.

Gång på gång ringer mördaren till radiostationen och gång på gång får mördarens offer sina ansikten flådda.

Det är mycket med den här som är bra. Jag gillar miljön och persongalleriet. Men det blir lite för många element, lite för många mord och aningen för många sidor för att jag ska vara helt nöjd. 3+ av 5 skulle jag ge den i betyg.