Sommaren utan män av Siri Hustvedt

Äntligen får jag åter igen läsa en Siri Hustvedtbok som jag verkligen njuter av. Inte riktigt lika mycket som jag njöt av Vad jag älskade men jag tror å andra sidan inte att det är möjligt att överträffa den av olika skäl.

Sommaren utan män handlar om Mia Fredricksen en prisbelönt poet vars make meddelar att han behöver en paus i deras trettioåriga äktenskap. Det visar sig att pausen (eller Pausen som hon kallas i boken) är en tjugo år yngre kollega. Mia går sönder totalt och blir inlagd. När hon blir utskriven bestämmer hon sig för att resa till sin gamla hemstad Bonden där hennes mor fortfarande bor.

"En tid efter det att han hade yttrat ordet paus blev jag galen och hamnade på sjukhus. Han sa inte Jag vill aldrig se dig mer eller Det är slut, men efter trettio års äktenskap räckte det med paus för att förvandla mig till en galning vars tankar exploderade, rikoschetterade och krockade mot varandra likt popcorn i en mikrovågsugn"

I Bonden ska hon leda en grupp flickor i en poesikurs. Hennes närmaste granne är en ung småbarnmamma, jämnårig med Mias dotter, som lever i en inte hel okomplicerad relation med barnens far. Hon umgås också sin mamma och hennes vänninor som kallar sig De fem svanarna.

"De Fem levde i ett glupande nu, för till skillnad från de unga, som behandlar sin dödlighet på ett distanserat, filosofiskt sätt, visste dessa kvinnor att döden inte var abstrakt."

Genom sina nya bekantskaper tvingas Mia bearbeta sin ungdoms utanförskap, se parlivets komplexitet och hur de äldsta försöker ta till vara på varje dag som de får leva och där hjärnan är med dem. Trots att boken bara är på ca 200 sidor känns den ändå tillräcklig. Jag blir dessutom väldigt inspirerad av Mias poesilektioner av de unga tonåringarna vilket jag inte trodde var möjligt. Men det är en enligt mig av Siri Hustvedts stora talanger att få en inspirerad av de olika konstarterna som dyker upp i hennes böcker.

Jag blev tyvärr inte inspirerad av hennes bok Sorgesång men Vad jag älskade älskade jag. Hennes två första böcker Ögonbindeln och Lily Dahls förtrollning har potential men där de unga huvudpersonerna blir lite för förvirrade för min smak av alla känslor och händelser kring dem. Nu är det bara den Skakande kvinnan som jag inte läst. Frågan är om det är en bok värd att läsas? Någon som vet?