Handling: 1918 hemsökte spanska sjukans influensa världen och dödade fler människor än hela första världskriget. I ett laboratorium i Uppsala arbetar forskarna med viruset, som har återskapats från döda kroppar i Alaska. De lyckas framställa en ovanligt aggressiv variant med våldsamt sjukdomsförlopp och dödlig utgång. Strax därefter hittas tre djurrättsaktivister mördade, och på en närbelägen gård håller en ökänd tysk nynazist på att upprätta en ny världsordning. En natt blir viruset stulet från laboratoriet.
Kriminalinspektör Ulf Beow är mitt uppe i en stillastående utredning av mordet på en kollega. Samtidigt försöker han hantera separationen från sin sambo och vårdnaden om deras son, och ta hand om sin psykiskt instabila mor. Han blir inkopplad på fallet med det stulna viruset, och inser snart att biovapnen, nynazisterna, och de olika morden på något sätt måste hänga ihop. Till sin hjälp får han mikrobiologen Lotta Nordenflycht, en ung kvinna som visar sig ha oanade resurser. Tillsammans försöker de spåra viruset, som i händerna på terrorister kan orsaka massdöd och kaos världen över.
Som jag förstår det är det här Thomas Ringstedts debut och det märks. Här och var blir det lite utfyllnad t.ex beskrivs mycket detaljerat hur en huvudperson sätter på kaffe eller hur en bil startas inklusive växling och pedal-tryckningar. I början är det också väldigt många personer man får lära känna utan att riktigt förstå varför. Nu blir det lite extra rörigt eftersom jag lyssnade på boken.
Det känns också som boken spretar och vill för mycket så inget blir helt bra. Det är familjerelationer inklusive relationen till föräldrar, det är relationer mellan kollegor och de övriga inblandade. Det är konflikter med Säpo, det är nazister och djurrättsaktivister och en del mer. Samtidigt blir ju inte boken tråkig med alla olika komponenter.
Själva historien i sig är intressant med ett aggressivt virus och dess potential som biovapen. Det väcker en del tankar och funderingar angående framtiden.
Uppläsare är Magnus Roosman och eftersom han läst in flera av Lee Childs böcker om Jack Reacher tar det en stund innan jag kopplar bort det.
Totalbetyget blir 3- av 5.
Jag blir så velig när jag läser vad andra tycker om böcker... Den här boken tror jag att jag läste om i tidningen och då la jag den på min att-hålla-ögonen-på lista. Nu blir jag tveksam igen. Det är precis såna här böcker som jag har svårt för, allt och alla händer på en gång. Nåja, kanske som pocket ändå :)
SvaraRaderaMonika: Det kan mycket väl vara så att den blir bättre när man läser boken (och inte lyssnar). Allt som är dåligt blir dubbelt dåligt när man lyssnar eftersom det går långsammare och blir mer utdraget. Men som pocket kan den vara ok.
SvaraRaderaJag har aldrig hört talas om den här boken/författaren och ärligt talat blir jag inte så sugen på att läsa denna heller...
SvaraRaderaBoksnoken: Varför får jag alltid dåligt samvete när jag skriver att jag inte riktigt gillar en bok :-). Skumt. Troligtvis kommer jag inte läsa någon mer av honom om det inte är så att handlingen tilltalar mig något enormt.
SvaraRaderaMan vill vara snäll, annars får man dåligt samvete, men samtidigt vill man ju också vara ärlig...
SvaraRaderaJapp, vi har verkligen lika åsikter om den här boken.
SvaraRaderaJag blev ju nyfiken att läsa vad du skrivit när jag så din kommentar på Bokbrus :-).