Handling: Mo Battle ska fylla femtio och är mamma till två hormonstinna tonåringar. Sjuttonåriga dottern Dora anklagar Mo för typ ALLTING, och Peter, 16 år, känner att han faktiskt är lika underbar som sin hjälte Oscar Wilde. Och så är det pappa, som ... tja, bara är pappa.
Hursomhelst, Mo har en kris. Hon är på väg att göra något ovanligt galet och själviskt, något som kommer att få hela familjen att balansera på avgrundens rand. Kommer familjen att falla? Eller kommer de, när det verkligen gäller, att finnas där för varandra?
När jag läser den här ser jag en komediserie framför mig. Med pålagda skratt! I alla fall delar av den. Men det är ingen serie jag hade valt att titta på eftersom jag inte helt faller för extremt överdrivna karaktärer. I den här boken är det bara pappan och mormor som är lite lagom och de kommer rätt mycket i skymundan. Nu stämmer det inte helt eftersom den här boken också innehåller en hel del allvar som inte hade platsat i serien som dyker upp i mitt huvud.
Det som gör boken läsvärd för mig är de allvarsamma delarna. Relationen mellan mor och dotter som verkligen är kass. Dotterns kamp att klara av skolan och hennes dåliga självförtroende - och smak! Hur fadern framställs och hur man då och då får veta saker om honom. Han är den trygga stadiga klippan i familjen. Jag inser att jag inte nämnt sonen här och jag vet helt enkelt inte vad jag tycker om honom.
Boken får av mig betyg 3 av 5.
Boken får av mig betyg 3 av 5.
Låter inte riktigt som en bok för mig :/
SvaraRaderaSV: Ja, den är påbörjad här i alla fall :D
Nilma: Nej, den var väl inte helt vad jag tänkt mig. Men den hade som tur vad så pass mycket allvar i sig att jag ändå hade viss behållning av den.
SvaraRadera