Handling: Juristen Norah reser från sitt hem i Paris för att återförenas med sin egocentriske och maktfullkomlige far i Senegal men möts av en nedbruten man som desperat behöver hennes hjälp. Fanta lämnar Dakar och sitt jobb som lärare och flyttar med sin son och man till Frankrike efter att maken blivit avstängd från sitt arbete. Den unga änkan Khady har efter sin mans död helt slutit sig inom sig själv, och då familjen avvisar henne påbörjar hon en lång och plågsam resa över havet för att ta sig till Europa.
På olika sätt kämpar de tre kvinnorna för att behålla sin värdighet och tillsammans utgör deras öden en berättelse om maktförhållandena mellan individ och samhälle, man och kvinna, Europa och Afrika som får läsaren att fundera över sin egen plats i världen och tillvaron.
Vi får dyka ner i tre kvinnors liv som alla har kopplingar till Europa och Afrika på ett sätt som känns mer som tre längre noveller men med en stark röd tråd. Första berättelsen griper tag i mig även om jag i vissa situationer blir irriterad på Norah men i gengäld misstänker jag att det hänt mer saker än det som berättas.
Den andra historien är otroligt irriterande och mer svårläst. Även om Fantas man mest tänker på henne så handlar historien nästan enbart om honom. På vilket sätt Fanta är stark förstår jag inte, mer än att hon gör sitt bästa att härda ut? Däremot förstår jag mycket väl att hon inte är lycklig.
Den tredje historien är nog den som kommer leva kvar i mig och som gör boken mer hel.
Det här är verkligen en bok som funnits länge i mitt bakhuvud. Jag har velat läsa den ända sen första gången jag hörde talas om den och den fortsätter poppa upp då och då. Men utan att jag har kommit till skott.
SvaraRaderaFru E: Jag tilltalades också av den och köpte den i vintras. Nu blev jag lite besviken men det berodde mer på att jag förväntade mig en annan typ av historier.
SvaraRadera