Handling: Fay Weldon skriver som hon lever - utan en tanke på att bli omtyckt. Hennes frispråkighet och vassa penna har genom åren skaffat henne mängder av beundrare och en och annan motståndare. Nu vänder hon blicken mot sig själv och tar oss med på en resa som startar 1931. Vi följer henne som barn i Nya Zeeland, som ung och fattig i London, som ogift mor, som fru, älskare, författare, feminist och antifeminist. Under sina åttio år är det få ämnen Weldon inte har berört, få strider hon inte utkämpat.
Jag har inte läst något av Fay Weldon tidigare men jag minns när En hondjävuls liv och lustar gick på tv. Det var en tv-serie som har lämnat avtryck efter sig hos mig trots att det gått många år sen dess. När sen Massolit Förlag frågade om jag ville ha ett recensionsex av den här så tackade jag med glädje ja.
Fay Weldon föddes 1931 men i boken kan man även läsa om hennes äldre släktingars litterära och musikaliska framgångar. Nu är inte jag särskilt bevandrad i äldre engelsk litteratur men vissa namn låter ändå rätt bekanta. Boken täcker huvudsakligen Fay Weldons första 30 år och slutar strax efter att hon gifter sig med Ron Weldon. Det är väl min största invändning till boken, att den tar slut lagom till när hon är på gång att få ett stabilare liv och framgång. Det är även en hel del upprepningar. Boken är huvudsakligen kronologisk men hon gör en hel del hopp både till dåtid och mer modern tid. På grund av sina föräldrar och sin egen egensinnighet så händer det hela tiden saker kring henne. Sammanfattningsvis tycker jag mycket om hennes självbiografi även om den kunde ha varit lite kortare eller täckt lite längre tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar