Handling: Under några dagar inträffar tre uppseendeväckande dödsfall på olika platser i Europa. Trots att händelserna inte verkar hänga ihop anar Paul Hjelm och hans kolleger i Opcop ett samband. En plastikkirurg som lett ett hemligt EU-projekt hittas död i sitt hem i Belgien - självmord eller mord, det är frågan. En albansk vapenhandlare skjuts under våldsamma former ihjäl på en sportbar i Stockholm, och sedan hittas det knivskurna liket efter en tjeckisk EU-parlamentariker på en fängelseö utanför Toscana. Och det tycks föreligga en påtaglig risk för fler.
Opcop-gruppen, fortfarande stukad efter mordet på två av sina medlemmar, upptar nu jakten på en eller flera mördare. Men inget är så enkelt som det verkar och trådarna pekar åt flera olika håll. På något sätt verkar det ha att göra med en ökänd fängelseö där fångar har dumpats utan mat, med fasaväckande experiment i forskningens namn, och med andra skamfläckar i mänsklighetens moderna historia.
Hela havet stormar är andra, fristående delen i en planerad kvartett.
Som alltid i Arne Dahls böcker är det full action och komplicerade handlingar. Det är inte helt lätt att hänga med, i synnerhet inte när man lyssnar på den och inte kan leta upp gamla stycken så lätt. Men den blir därför heller inte tråkig (bara man lyssnar vid tillfällen då man kan koncentrera sig).
Jag märker att det är en stor fördel att läsa böcker i ordning eftersom några händelser här har kopplingar till Viskleken (första boken i serien om Opcop). Sen föredrar jag fortfarande böckerna om A-gruppen eftersom de här reser över stora delar av världen, i synnerhet i den här. Även om fokus ligger på Europa så händer det mycket som rör bland annat USA också och handlingen blir rätt spretig. Jag har heller inte lärt mig alla karaktärer än. Jag kan deras namn men jag har svårt att komma ihåg vem som är vem tyvärr (bakgrund etc). Det beror nog delvis på att jag lyssnar på böckerna och jag har lättare att memorera saker när jag läser en text istället för att lyssna. Sen är det inte något större fokus på medlemmarna i den nya gruppen heller på samma sätt som när man fick lära känna de som ingick i A-gruppen. Det är inte särskilt stort fokus på dem heller nu med tanke på att det finns barn som fortfarande bor hemma och jag undrar hur de får ihop pusslet - eller överhuvud taget kan träffas - jag tänker här främst på Sara och Jorge.
Det här är en typisk skillnad på när en man eller när en kvinna skriver deckare. I de flesta böcker av kvinnliga författare går en del av boken åt till hur familjerna får ihop det rent praktiskt och även hur familjelivet löper. De flesta manliga deckarförfattare begränsar sig till själva fallen och berör det privata ytterst lite (det finns såklart undantag åt båda hållen).
Själva brotten i Hela havet stormar är inga små isolerade brott heller utan stora saker med stor världspåverkan. I alla fall i delar av handlingen och det finns eventuellt en koppling till ett stort dåd som hänt i verkligheten vilket ger en lätt konspiratorisk känsla som jag inte uppskattar helt.
Men jag trivs ändå med människorna och spänningen och kommer att återkomma vid tillfälle till nästa bok i serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar