Handling: På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.
När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång.
Jag undrar varför jag dras till böcker som utspelar sig på karga ogästvänliga ställen? Här får jag vibbar från bland annat Anne Cleeves Sheetland Island-serie förutom att den här känns mycket kargare och dystrare.
Det som gör boken för mig är alla miljöbeskrivningar och känslan jag får från Fins uppväxt. Det är det som gör att det nutida känns så äkta. Som hur de fångar och äter den speciella havssulan som tillagas på ett speciellt sätt (guga). Men är man bara intresserad av själva mordgåtan och dess utredning så blir man nog besviken.
Den här boken handlar mest om hur Fin Macleod blev den man han är idag. Hur ön och dess invånare format honom. Mot slutet känns det nästan som det blir för mycket samtidigt som vissa saker blir mer logiska. Så tycker man om deckare som inte bara är en deckare och dessutom dras till karga miljöer kommer man tycka om den här boken.
En annan reflektion är att boken är väldigt manlig. Kvinnorna finns mer i bakgrunden och endast hans ungdomskärlek Marsaili tar aningen mer plats. Jag hoppas att kvinnorna får ta lite mer plats i nästa bok - The Lewis man som inte blivit översatt än. Den avslutande delen i trilogin är The Chessmen.
Du rosar de partier som jag helt dissade och du har rätt i att jag, som är intresserad av mordgåtan, blev rejält besviken.
SvaraRaderaSom jag skrev i min recension hoppas jag att Fin har lämnat sin uppväxt helt och hållet i nästa bok.
Hade jag förväntat mig och bara velat ha en klassisk deckare hade jag också blivit besviken. Som tur vad tilltalade det andra mig väldigt mycket så jag kunde ha överseende med att den inte var mycket som en deckare :-).
RaderaJag hoppas också att nästa bok blir mer nutida och mer vanlig deckare. Annars är det bara dumt att klassa serien som en deckarserie.
Jag ska nog snart läsa den här också, brukar också gilla karga miljöer :)
SvaraRaderaDet blir spännande att höra din åsikt eftersom vi är två som uppenbarligen tycker rätt olika :-).
RaderaDenna ligger inte allt för långt borta i läshögen. Skall bli spännande!
SvaraRaderaJa, det blir extra spännande när folk tycker lite olika. Då är det bra att inte ha för höga förväntningar. Boken passade i alla fall mig väldigt bra.
RaderaJa, vad kan jag säga? Måste läsa denna! :-) Jag gillar också karga miljöer och det här låter som en bok i min smak.
SvaraRaderaJag misstänker att den kommer med nästa gång du beställer böcker :-). Bara man är beredd på att fokus inte ligger på själva utredningen.
RaderaHm, börjar undra om det här är en bok för mig. Väntar nog ett tag.
SvaraRaderaDu får säga till om du vill låna den.
RaderaTråkig bok!
SvaraRaderaSmaken är olika!
Radera