Handling: Trots att han saknar utrustning, erfarenhet och vilja har dr Siri Paiboun nyss blivit utsedd till coroner i Demokratiska folkrepubliken Laos. Året är 1976, kungafa miljen har avsatts, kommunisterna har tagit över, och den sjuttiotvåårige Siri har fått uppdraget helt enkelt för att han är den ende läkaren som finns kvar i Laos sedan alla andra flytt landet.
Siri, som sett fram emot pensionen, får plötsligt omskola sig, och finner sin nya position outhärdligt trist. Men när hustrun till en av partiets ledare rullas in på bårhuset och kropparna av torterade vietname siska soldater börjar flyta upp till ytan i en laotisk sjö, vänds allas blickar mot den nye coronern.
Siri står inför en internationell kris, men till sin hjälp har han den intuitivt begåvade sjuksköterskan Dtui. Tillsammans är de tvungna att ta hjälp av gamla vänner, schamaner, rättsmedicinska slutsatser, andlig insikt och lite hederligt gammalt snokande för att avslöja vad som är på gång.
Det här är en lättläst deckare som är trevlig men också väldigt informativ om ett land jag vet väldigt lite om. Jag har tidigare läst den tredje boken i serien men började nu om från början. Siri Paiboun är en sympatisk man som egentligen tycker att han har gjort sitt här i livet. Men istället för att få en skön pension tvingas han jobba som coroner och får utreda döda istället för att rädda levande personer.
Det är en stor omställning och förutom att slåss mot den evinnerliga byråkratin börjar de döda allt oftare dyka upp i hans drömmar. En oväntad resa leder till att han får svar på hur det kommer sig.
Som assistent har han en mycket sympatisk sköterska Dtui som Colin Cotterill har som exempel på hur svårt det kan vara för en vanlig kvinna att få utbilda sig till det hon önskar.
Så genom denna lite lättsamma och humoristiska deckare får man lära känna ett kaotiskt krigsdrabbat land som försöker hitta en struktur i kommunismens tecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar