Den tomma stolen av J.K. Rowling

Mer trögläst än jag förväntade mig...

Handling: När Barry Fairbrother oväntat avlider, knappt fyrtio år gammal, försätter dödsfallet den engelska staden Pagford i chock.

Med sitt kullerstensbelagda torg och den historiska klosterkyrkan verkar staden vara en idyll - men bakom den rara fasaden döljer sig ett samhälle i krig. Rika i strid med fattiga, tonåringar i strid med sina föräldrar, hustrur i strid med sina män, lärare i strid med sina elever ... Pagford ruvar sannerligen på mörka hemligheter. Och den tomma stol Barry efterlämnat i grevskapsrådet blir snart källa till den värsta strid byn någonsin har upplevt. Vem kommer att stå som segrare i det val som utmärks av passioner, dubbelspel och oväntade avslöjanden?

Jag har länge varit nyfiken på den här men trots det har den fått vänta rätt länge på hyllan. Tyvärr måste jag erkänna att jag hade svårt att komma in i den. Det var väldigt många människor att hålla reda på till en början och jag tyckte knappt om en enda av dem i alla fall inte de vuxna. Antingen var de självgoda och elaka till och från eller så föredrog de att blunda för verkligheten. Men boken var inte så dålig så att jag gav upp. Efter drygt halva boken släppte det och jag fick in flytet. Det kan även bero på att jag kunde läsa längre stunder också på grund av påskledigheten.

Trots att det är en bok för vuxna är de tonåringarna som är mest intressanta. De känns verkliga medan de vuxna känns mer som de är en del av en mörk tragikomisk tv-serie. Många uppskattar säkert boken just därför men jag föredrar oftast mer realistiska böcker framför tragikomiska och det är nog därför jag inte blev helt såld. Men som helhet är boken ändå bra eftersom andra halvan eller sista tredjedelen möjligtvis får ihop den på ett mycket bra sätt. Jag är nöjd med att jag ändå läste boken.

Den tomma stolen speglar olika samhällsgrupper, fördomar, vuxnas egoism, tonåringars obetänksamhet och även förmågan att blunda när det passar ens egna syften och till vilket pris det kan ske.