Blindbock av Arne Dahl

Spännande som alltid...

Handling: Vilka är det egentligen som ligger bakom alla tiggare som sprider sig över Europa? Och vad har det för koppling till det sms som EU:s miljökommissionär får i limousinen hem från invigningsbanketten för Europols nya, pampiga högkvarter i Haag? Och till den tilltagande rasismen i Europa? För att inte tala om den döende mannen som släpper en mobiltelefon i en blind tiggares tiggarskål vid Hornstull i Stockholm? Det är het sommar i Europa. Europol får information om att ligorna som hanterar Europas tiggare styrs centralt och har kopplingar till större människohandel. Sedan ett par veckor har Paul Hjelm och hans Opcop-grupp storövervakning på den misstänkta ledningen för kontinentens tiggarligor. Gruppen befinner sig i en utrymd våning på ena sidan av en kanal i Amsterdam och spanar på en lägenhet på den andra. Just vid den här tiden blir Europol större. Den före detta polisbyrån, numera EU-myndighet, flyttar till ett mäktigt nytt högkvarter i Haag. Samtidigt sker ett drastiskt genombrott i den hittills rätt tröstlösa övervakningen. Och uppenbarligen försöker någon dessutom pressa en av Europas högst uppsatta politiker, den franska EU-kommissionären Marianne Barrière, just som hon är på väg att lägga fram ett internationellt lagförslag som äntligen kommer att sätta Europa på rätt kurs igen. Paul Hjelm tvingas ta inofficiella vägar för att utreda utpressningen, inte alltid så vackra, och spåren leder mot Europas högerextrema miljöer. När Kerstin Holm kommer på att hon har anlitat Gunnar Nyberg, före detta polis i A-gruppen, bosatt i Grekland, för ett uppdrag är det redan för sent. Nyberg har begett sig in i mörkrets hjärta.

Åh, det är svårt att sammanfatta den tredje delen om Opcop-gruppen. Först av allt känns den väldigt nutida eftersom det finns ett visst fokus på just tiggare och då bland annat romer från Rumänien. Det finns även andra saker som känns dagsaktuella som t.ex lagförslaget som ska läggas fram.

Sen som alltid i Arne Dahls böcker uppstår enormt många sammanträffanden. Och det har jag väl vant mig vid egentligen men ändå har jag svårt att inte störa mig. Det finns fler saker som känns onödiga - som att kvinnorna alla är väldigt snygga. Det känns väl heller inte helt så trovärdigt. Det är också ovanligt mycket sex i den för att vara en av Arne Dahls böcker. Det är alltså inte mycket sex men mer än vanligt. Jag har inget emot det normalt sett men det är alltid lite jobbigt att få det uppläst när man till exempel går och handlar mat.

Det som gör att jag ändå fortsätter lyssna på böckerna är att de är oerhört spännande och också tar upp många aktuella problem på ett informativt sätt utan att för den saken skriva en på näsan.

Jag har ännu inte så bra uppfattning om de som tillkommit efter A-gruppen. De är mest namn och nationaliteter för mig. Men eftersom de flesta av gamlingarna från A-gruppen figurerar mycket så gör det inget. Trots mina störningar så blev jag mycket glad över att den fjärde och avslutande delen snart kommer ut.

Johan Rabaeus är uppläsare och fungerar bra som det. Det enda som stör är att han ibland nästan viskar och ibland nästan skriker vilket gör att jag får hålla på en del med ljudvolymen.