Jakthundarna av Jørn Lier Horst

En rapp norsk deckare!

Handling: William Wisting är en erfaren utredare vid polisen. Han är samvetsgrann, sympatisk och noggrann. I hela sitt yrkesliv har han ägnat sig åt att jaga brottslingar, men plötsligt kastas rollerna om. Wisting stängs av från sin tjänst efter misstanke om att ha fabricerat bevis i en sjutton år gammal mordutredning. Mannen som dömdes för brottet har släppts. Och Wisting angrips av både kollegor och media.
Utan tillgång till polisens resurser inleder Wisting en egen utredning för att ta reda på sanningen. Han får hjälp av sin dotter, som är kriminalreporter, men de är långt ifrån att lösa gåtan när en ung kvinna försvinner. Händelsen kopplas samman med det tidigare mordet och nu börjar jakten.


Av någon anledning har det tagit lite tid för mig att ta mig an den här boken. Något i mig har trott att jag inte skulle gilla den. Men som tur vad stämde det inte.

Jakthundarna är en snabb deckare. Det är rätt korta kapitel och det hinner ändå hända mycket i varje kapitel. Jag tycker om både William Wisting och hans dotter Line även om jag ofta kan ha lite svårt för journalister. Men här tycker jag att det sköts på ett bra sätt. Jag ogillar när huvudpersonerna utsätter sig för fara genom att sticka iväg själva på riskfyllda undersökningar men jag upplevde inte att det blev så mycket sånt här.

Det här är en bok som inte rymmer så mycket känslor. Visst finns de där men mer i det fördolda. Istället visar man sina känslor genom handling.

Själva temat med att en polis själv blir misstänkt är lite annorlunda och extra intressant då författaren själv råkade hamna i en sådan situation. Det känns dessutom extra trovärdigt med polisarbetet då han själv har den erfarenheten.

Det finns några få fördelar med att ligga hemma magsjuk - jag går förhoppningsvis ner något kilo och jag hinner läsa lite lite mer.