Handling: En träslöjdslärare hittas brutalt mördad i sin slöjdsal. Bredvid kroppen har mördaren placerat ett klassfoto från början av 1980-talet, med mordoffrets ansikte överkryssat.
Fabian Risk återvänder med sin familj till hemstaden Helsingborg efter att i många år ha varit verksam vid Stockholmspolisen. Knappt hinner de anlända till det nya huset förrän han blir inkallad att bistå i utredningen av mordfallet. Offret är en av hans gamla klasskamrater och snart står det klart att mördaren följer en minutiöst utarbetad plan, som långt ifrån är slutförd.
Fabian dras djupare och djupare ned i utredningen, som väcker minnen av förträngda tonårsförälskelser och brutal mobbning under skoltiden. Minnen han är allt annat än stolt över. Snart är han insnärjd i ett fall där inget riktigt är vad det tycks vara. Där jakten på en undanglidande mördare driver Fabian att ta allt större risker för att komma framåt i utredningen. Risker som får ödesdigra konsekvenser för både honom själv och hans omgivning.
Uppläsare: Magnus Roosman
Av någon anledning har det inte blivit av att läsa (eller lyssna) på något av Stefan Ahnhem tidigare. Men nu när det är fullt upp på jobbet och privat behöver jag deckare som bara kör på. Dessutom har jag varit nyfiken på boken länge.
Tyvärr så lyssnade jag på Keplers senaste bok precis innan och det finns många likheter mellan den här boken och Ahnhems i att brotten är brutala och rent ut sagt vidriga och att de är väldigt tjocka (den här är på nästan 600 sidor om man väljer att läsa den).
Vi får följa Fabian Risk som precis flyttat till Helsingborg med sin familj efter att det hänt massa saker i Stockholm och familjen behöver en nystart. Istället kastas han in en utredning som rör hans gamla klass medan familjen som vanligt får klara sig mer eller mindre själva.
Boken är på många sätt väldigt spännande. Det är ett högt tempo och jakten på mördaren är intensiv. Så trots att boken är lång så tar det inte jättelång tid för mig att lyssna klart på den.
Men jag inser efter en stund att boken egentligen inte är den typ av deckare som jag faktiskt föredrar. Dels beskriver den vissa detaljer alldeles för detaljerat. T.ex hur en hissresa kan kännas för huvudpersonen eller tankarna om ett duschavlopp och den kommande rensningen... När man lyssnar på en uppläsare som läser rätt långsamt känns den här typen av beskrivningar som evigheter. Läser jag boken kan jag lätt skumma ett sådant parti. Jag har också svårt för böcker där poliserna skiter i sina familjer (mer eller mindre). Engagemanget ligger helt på jobbet och familjen kommer typ i tionde hand. Samtidigt är det ju intressant att en karaktär väcker sådana känslor hos mig. Och att ignorera familjen (och kollegorna) gör ju att han kommer framåt gällande jakten på mördaren på ett helt annat sätt.
En del av boken utspelar sig i Danmark vilket får ta förvånande stor plats. I synnerhet när det gäller den danska polisens personalpolitiken. Och rent krasst framställs de danska männen mer eller mindre som svin. Den mest sympatiska är homosexuell.
Något som i gengäld var positivt var att det blev några oväntade saker som jag inte var beredd på utan där jag faktiskt blev rätt överraskad.
Jag känner mig lite kritisk men i slutändan handlar det om att det inte är min typ av deckare. Gillar man t.ex Keplers böcker så kommer man med mycket stor sannolikhet gilla den här!
Betyg 3 av 5.
Hmmm, jag har ju de två första delarna i hyllan, för inte heller jag har lyckats läsa något av Ahnhem. Nu sänktes i alla fall mina förväntningar :)
SvaraRaderaIbland är det bra med lite lägre förväntningar :). Och förhoppningsvis upplever du inte samma störningar som jag gjorde. Eftersom du läser blir inte de vardagliga beskrivningarna lika påtagliga än om man lååångsamt får dem upplästa.
Radera