Handling: Paris år 1986. Den hårt arbetande revisorn Daniel Mercier passar på att unna sig en måltid på en elegant restaurang medan hans fru och son är bortresta. När president François Mitterrand plötsligt slår sig ner vid bordet intill honom kan han knappt tro sina ögon. Hänförd lyssnar Daniel i smyg på samtalet som Frankrikes mäktigaste man för med sitt sällskap. När de slutligen reser sig och lämnar restaurangen upptäcker Daniel att presidenten glömt kvar sin svarta filthatt. Efter ett ögonblicks övervägande beslutar han sig för att behålla hatten som minne av den synnerligen speciella kvällen. Till sin förvåning inser han att hatten passar honom perfekt, och när han går ut i Pariskvällens friska luft börjar han på något sätt känna sig ... annorlunda.
Den här boken fick jag i höstas av Annika (@enannan_annika) när jag fyllde år. Men jag ville vänta att läsa den till jag kände att jag verkligen hade läsro och den infann sig först nu under semestern. Jag hade dessutom länge varit nyfiken på boken men av olika skäl hade den inte blivit inköpt.
Det här var i alla fall en kort men väldigt charmig bok och jag gillar verkligen idén med boken. Att hatten i sig ger ägarna en knuff i rätt riktning. Genom denna hatt får man också dels en känsla för Mitterrand och dels för helt olika franska personer som befinner sig på väldigt olika ställen i livet. Så trots att boken är kort (220 sidor) så ligger den på en bra nivå. På ett sätt blir den som en novellsamling där hatten är den röda tråden.
Det blir medvetet en kort reflektion, dels för att jag ligger efter med bloggandet men också för att jag inte vill avslöja för mycket om boken.
Med den här så kryssar jag i "En tunn och kort, dock ingen novell" i Sommarbingon 2017.
Betyg 4 av 5.
Bra att den föll dej i smaken :-).
SvaraRaderaDen var perfekt :). Jag var ju nära att köpa den själv men så hade det inte blivit av.
Radera