Handling: Karins tillvaro rasar samman när hennes pappa dör och hon inser att lögner och hemligheter är orsaken till hennes kärlekslösa barndom. Hennes länge förträngda minnen bildar plötsligt en ny sanning. Nu måste Karin ta reda på vem som är hennes riktiga far - för att inte gå sönder.
Det blir början på en resa där Karins sökande leder långt tillbaka i tiden, till nazismens fasansfulla terror och till 1960-talets Halmstad. Varför lämnade hennes pappa familjen? Varför förbjöds Karin att berätta vissa saker för sin lillebror? Och vad är det egentligen för hemlighet som hennes mamma bär på?
Uppläsare: Maria Lyckow
Den här boken har tre olika berättare. Karins pappa, Karins mamma och Karin själv, men under tre olika tidsperiod. Det gör att jag tycker att jag får en rätt så bra förståelse för personerna när boken är slut. Huvuddelen känns som den ligger på Karin själv och hennes mående.
Det är svårast är att förstå Karins mamma och hur hon förändrades. Men ändå inte. Det är lätt att säga att man själv skulle ha agerat annorlunda men jag levde inte under samma period och jag har helt andra förutsättningar att klara mig.
Under en stor del av boken väntar jag på att det riktiga sökandet ska börja. Men det tar sin tid och istället får vi möta en kvinna som mår mycket dåligt och brottas med omgivningens oförståelse. Jag tycker att det är väldigt bra berättat och när man läser/lyssnar på något av Birgitta Bergin kan man vara säker på att känna en hel del och bli berörd på olika sätt.
Boken hade kanske mer fokus på Karins mående än faktiska letande vilket jag inte helt var beredd på. Men boken är väldigt bra trots att mina förväntningar inte stämde helt med det som kom. Då och då tänker jag på boken och hur den slutade och känslorna hos de olika berörda. Och det är helt klart ett plus för boken.
Betyget blir en klar fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar