Handling: I den brittiska succéseriens elfte bok om rättsarkeologen Ruth Galloway hemsöks hon och kommissarie Harry Nelson av ett spöke från det förflutna. Samtidigt är deras gemensamma framtid osäkrare än någonsin, med tanke på att Nelsons fru ska föda barn när som helst.
Nelson har fått en rad hotfulla brev. De är anonyma men påminner om brev han fick för länge sedan. Då ledde de till ett fall som har förföljt honom sedan dess, fallet som sammanförde honom och Ruth och gällde en flicka han inte kunde rädda.
Ruth arbetar med en utgrävning i Norfolks saltängar och plötsligt hittas benrester i en cirkel av sten. De visar sig tillhöra en försvunnen tolvåring. Allt mer påminner om det gamla fallet, men mannen som skrev breven till Nelson är död. Eller?
Det här är en favoritserie hos mig och jag kan sällan hålla mig särskilt länge innan jag tar mig an en ny bok i serien. Det enda jobbiga är ju att det dröjer så pass länge innan nästa kommer. Visserligen skulle jag kunna gå över till de engelska men efter ett tag skulle det ju vara samma sak där. Plus att jag gillar svenska mer. Men som det är nu så följs Ruth och jag åt och är ungefär lika gamla när jag läser boken vilket är trevligt.
Den här boken innehöll flera brott men även en hel del familjeliv. Så ur det perspektivet var det här definitivt en av de bättre böckerna. Dessutom blev det lite kopplingar till början av serien men där måste jag erkänna att jag glömt det mesta. Men jag känner mig lite sugen på att läsa om den första boken - om jag bara haft mer lästid och inte hade så många olästa som jag vill ägna mig åt.
Det är några få saker som gör boken lite mer minnesvärd på längre sikt men jag tror ändå att den kommer smälta in med de andra och inte sticka ut i minnet efter ett tag - eller när det kommit nya. Men jag hoppas ändå att det inte dröjer så länge till nästa kommer.
Betyg 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar