En helt annan historia av Håkan Nesser

Den andra boken om Gunnar Barbarotti.

Handling: Ett antal svenska turister umgicks ett par sommarveckor i Finistère i Bretagne i början på 2000-talet, två par och två löshästar, sex nyblivna vänner inalles. De badade, åt, gjorde utflykter och flirtade en smula över äktenskapsgränserna. Kvar från den tiden finns några spridda foton, möjligen en gruppbild, en akvarell, och en anonym dagbok som skildrar deras eskapader. 

Fem år senare börjar någon döda dem, en efter en, men först sedan kriminalinspektör Gunnar Barbarotti i Kymlinge brevledes förvarnats om morden. Det förblir ett uppmärksammat men ouppklarat mysterium och drevet mot den ansvarige polisen går i kvällspressen.

Uppläsare: Håkan Nesser

Återigen lyckas Håkan Nesser fånga mig och få mig att lyssna betydligt längre stunder och oftare än vad jag normalt gör. Jag vet heller inte vad det är som fångar mig på detta sätt. Jag både storhandlar och spelar logiska spel i telefonen med boken i öronen. Däremot kan jag inte lyssna på jobbet tyvärr. Där behövs min hjärna allt för mycket.

Trots att det handlar om en polisutredning så är det inte en klassisk polisdeckare utan mer en bok om människor. En stor del av boken är Gunnar Barbarottis tankar, dels om brotten och dels om hans liv. Jag tycker om att få ta del av hans tankar och även när han resonerar med Gud om saker han hoppas på ska ske, eller möjligtvis inte.

Av någon anledning tror jag inte att jag skulle uppskatta den lika mycket om jag läste den som bok. Det är i alla fall känslan jag har. Håkan Nessers uppläsning passar mig väldigt bra när han läser upp sin egen bok. Jag var också väldigt sugen att direkt hoppa på den tredje boken i serien men väljer att dra ut på det lite längre. Men det är otroligt trevligt att hitta en serie som passar mig och att det då finns fem böcker i serien.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon

Lättläst och engagerande...

Handling: Rachel Fielding har på kort tid lyckats försnilla ett glamoröst jobb på en pr-firma, en attraktiv pojkvän och en chic våning i centrala London. Hon är trettionio år och framtiden ter sig tämligen osäker. Men en dag får hon ett oväntat besked. Hon har fått ärva sin mosters hus på landet, hennes bordercollie och ett hundstall fullt med herrelösa hundar.

Med bävan flyttar Rachel dit men upptäcker att hon blir alltmer engagerad i sina fyrfota skyddslingar. Kanske beror det delvis på George, traktens buttre men rysligt attraktive veterinär ... 

Ensamstående tvåbarnsmamman Zoe kommer till Rachel för att lämna en liten valp för omplacering. Besöket resulterar i något helt annat än hon tänkt sig. Och Natalie lever i ett lyckligt men barnlöst äktenskap med Johnny. När Natalie förlorar jobbet bestämmer de sig för att tillfälligt ta hand om Bertie, en glupsk och egensinnig basset, vilket visar sig medföra en minst sagt överraskande förändring i deras liv?

Just nu går det trögt med läsningen. Eller jag läser ungefär lika mycket som vanligt men då lite mer lättsmält litteratur som deckare och feel-good-böcker. Jag orkar helt enkelt inte komma igång med lite mer avancerade böcker eftersom de kräver lite mer av mig som läsare. Och den orken finns inte just nu men jag hoppas på bättre tider då jag inte behöver oroa mig för en familjemedlems hälsa och dess påverkan på oss som familj. Det har både blivit bättre och inte. Tillståndet är nog rätt lika men vi har ju en förmåga att anpassa oss utifrån omständigheterna. Och anpassningen gör att jag inte behöver oroa mig lika mycket som tidigare. Sen ÄR februari en hemsk månad och jag är glad att mars och ljuset närmar sig och med den mer ork för det mesta.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar är en perfekt bok när jag behöver drömma mig bort i en annan värld och få lite verklighetsflykt. Den är mysig och eftersom vi får följa tre olika historier blir det lätt att relatera till minst en av dem eller till flera men på olika sätt.

Vissa böcker av den här typen kan vara rätt pinsamma och verkligen få en att skämmas. Men jag upplever att Lucy Dillon bryter precis när det blir lite pinsamt och går vidare till nästa kvinna. Det gör boken väldigt lättläst och lättsmält och jag hinner inte bli allt för irriterad på karaktärerna (även om det var nära i början med Zoe). Jag är själv väldigt logiskt och rationell av mig och har svårt när det blir allt för vimsigt och ofokuserat. Till exempel kom jag aldrig igenom Bridget Jones dagbok.

Vi har inga husdjur och det lär inte bli några i framtiden heller. Däremot har jag delvis vuxit med hundar (varannan helg och lov) då min pappas fru hade kennel så Lucy Dillons böcker får mig att minnas gamla tider. Dessutom är jag väldigt sugen på hennes tredje bok som precis kommit ut.

Memento Mori av Elias Palm

En bok man sträckläser!

Handling: Det var sekreteraren på den rättsmedicinska avdelningen som tog emot budet. Stanken mötte henne först när hon rivit bort tejpen och öppnat kartongen. Hon hade just tagit emot och kvitterat ett mänskligt huvud.

I Memento mori får läsaren följa rättsläkaren Ella Andersson och hennes kollegor när de tillsammans med polisen försöker förstå den makabra försändelsen. Huvudet är vanställt av förruttnelse men kulan i skallen vittnar om en våldsam död. Medan polisen prioriterar identifieringen av huvudet riktar Ella sitt intresse mot den egna organisationen.

Ett nedlagt ärende väcker hennes uppmärksamhet och bakom den byråkratiska fasaden anar hon kopplingar till organiserad brottslighet. Ingen tycks längre gå säker inte ens den rättsmedicinska avdelningen som lamslås när det står klart vem huvudet tillhör.

Memento Mori betyder ungefär "Kom ihåg att du är dödlig". Boken är oerhört spännande och då och då får jag ta korta pauser för att hämta andan lite. Men eftersom vår son åkte hem till morbror mellan lördagen och söndagen så kunde jag snabbt återgå till boken. Det är svårt att säga så mycket om den eftersom jag inte vill avslöja något om handlingen. Men den handlar mycket om rättsväsenden och organiserad brottslighet. Den handlar om Ella och den handlar om människorna omkring henne.

Eftersom Elias Palm själv är rättsläkare känns arbetet på den rättsmedicinska avdelningen mycket trovärdigt och Ella själv är en spännande person att följa.

Död i skugga av Anne Holt

Tyvärr inte en av hennes bästa...

Handling: Fredagen den 22 juli 2011 lamslås den norska huvudstaden av ett terrordåd. Samtidigt genomlever Jon och Ellen Mohr en privat katastrof: deras åttaårige son dör i en tragisk olycka i familjens vardagsrum. Bara den unge polisen Henrik Holme fattar misstankar om att allt inte står rätt till i det välmående hemmet i ett av Oslo bästa bostadsområden. Utan erfarenhet men med stor viljestyrka och engagemang lyckas han dra in kriminalpsykologen Inger Johanne Vik i utredningen om Sanders död.

I skuggan av det stora trauma som drabbat landet försöker de omaka parhästarna nysta upp en familjs allra mörkaste hemligheter. Jakten på sanningen bakom åttaåringens död blir en brutal konfrontation med fördomar och skamkänslor, med lögner och mänsklig förnedring.

Jag brukade tycka mycket om Anne Holts böcker men den här precis som Flimmer blev ingen favorit. Periodvis är jag helt inne i den när man sakta får veta mer och mer om Sander och hans liv. Men samtidigt så händer det inte så mycket. Jag kan förstå tanken med att dels visa att det fortfarande hände hemska saker i Norge trots terrordådet och att mycket kom i skymundan och dels hur svårt det är att komma åt mörka delar i finare hem.

Vissa delar är tunga att lyssna på men ändå når hon inte ända fram. Jag fick inte riktigt chansen att lära känna Sander och få honom till en person istället för en fiktiv karaktär. Jag förstår heller inte syftet med överraskningen på slutet. Däremot är det intressant hur många olika historier det finns bland de i den närmaste omgivningen. Dels vad de vet eller tror sig veta och dels vad de väljer att säga när de väl blir tillfrågade. Det gör att det inte helt går att veta vad som faktiskt hände medan de undersöker händelsen. Och just det speglar verkligheten väl.

Uppläsare är Torsten Wahlund som gör ett utmärkt jobb som vanligt.

Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon

En riktigt mysig bok...

Handling: Juliet har nyligen förlorat sin älskade man Ben. Endast trettioett år gammal och änka stannar livet för Juliet. Hon isolerar sig hemma och tillbringar dagarna framför teven. Desperat försöker hon följa råden i olika självhjälpsböcker och väntar förhoppningsfullt på den magiska ettårsdagen då hon enligt böckerna ska ha lämnat det värsta bakom sig.

Hennes syster Louise lever ett på ytan perfekt liv. Hon är gift med framgångsrika egenföretagaren Peter, de har lilla sonen Toby och lever i ett snyggt, toppstylat hem. Men sedan barnet kom saknar Louise något i sitt äktenskap ?

När mamma Diane lyckas locka ut sin ena dotter, Juliet, på hundpromenader, först med den egna lilla terriern Minton och snart även med andra hundpersonligheter i grannskapet, börjar det hända saker ?

Utan att Juliet vet hur det gått till, har hon plötsligt ansvar för en mängd hundar, katter och krukväxter som behöver omvårdnad när ägarna är bortresta. Dessutom får hon energi över till att börja renovera det viktorianska hus som hon och Ben köpte tillsammans. Med hjälp av Lorcan, en god vän till den stökiga men trevliga rockmusikälskande storfamiljen i huset intill, tar Juliet tag i ett rum i sänder - något som verkar ha samma terapeutiska inverkan på hennes liv som hundpromenaderna har.

Systrarnas vägar korsas under jakten på lycka och en attraktiv man kommer att spela en alltmer avgörande roll i sammanhanget.

Av olika skäl har det inte blivit av att läsa någon bok av Lucy Dillon. De har varit lite för hypade helt enkelt. Men nu var det tydligen dags och när jag väl började läsa så var det svårt att sluta. Boken var visserligen väldigt förutsägbar men jag kände verkligen för en sån bok eftersom jag verkligen ville ha en riktig läsdag och få ny energi.

Det finns inte så mycket att säga om den, handlingen beskriver det mesta och man vet vad man får och till stor del hur det kommer att gå. På sikt kommer jag nog även läsa den första boken men först har jag ett helt gäng böcker som också vill bli lästa.

Magikerna av Lev Grossman

En framsidan jag tilltalades mycket av.

Handling: Quentin Coldwater är begåvad men olycklig. Han går sista året på high school och är bevisligen ett geni. Dock är han fortfarande hemligt besatt av en serie fantasyböcker han läste som liten, om det magiska landet Fillory. I jämförelse med det känns allting i det riktiga livet grått och meningslöst.

Allting förändras när Quentin oväntat blir antagen till Brakebills, ett hemligt och synnerligen exklusivt college i New York, där han ska komma att genomgå en grundlig och tuff utbildning i hur man praktiserar modern magi. Han bekantar sig också med annat man stöter på i college: vänskap, kärlek, sex, alkohol och droger. Trots det saknas någonting fortfarande, och magin skänker honom inte den lycka och äventyrslust han hoppats på.

Det finns heller ingenting som kan förbereda honom på den förbluffande upptäckt som väntar efter examen.
När jag var barn älskade jag Narnia-böckerna. Som tonåring slukade jag Sagan om ringen och trots att jag var vuxen när Harry Potter-böckerna kom så älskade jag att läsas dem också. För övrigt har jag inte varit mycket för Fantasy. Jag har testat vid några tillfällen men utan att fångas.

När jag läste om den här kändes den väldigt rätt för mig. Jag inhandlade den men innan jag hann börja läsa började det komma lite mindre nöjda inlägg om boken. Det gjorde att mina förväntningar sänktes vilket var bra. Många refererar till både Narnia och Harry Potter och jag förstår precis vad de menar. Jag tycker även att en viss bit hade lite av Sagan om ringen i sig.

Magikerna är väldigt ojämn. Ibland blir jag helt fast och vill inget hellre än att läsa vidare och ibland känns det bara segt och jag är mest bara irriterad på Quentin som ibland har så svårt att finna någon mening och nöje med livet.

På boktipset gav jag betyget 3 men egentligen pendlar den mellan en tvåa och en fyra.

Människa utan hund av Håkan Nesser

En lugn deckare som handlar mer om människorna än om själva deckargåtan.

Handling: December i Kymlinge. Medlemmarna i familjen Hermansson samlas för att fira 105-årsdagen. Pappa Karl-Erik fyller 65, äldsta dottern Ebba 40.Men ingenting blir som de tänkt sig. Natten före den stora bemärkelsedagen går Robert, sonen i familjen och ökändis efter sin insats i dokusåpan "Fångarna på Koh Fuk", ut på en promenad, och kommer aldrig tillbaka! Och nästa natt försvinner Ebbas son Henrik lika spårlöst.Det är ett egenartat fall som den italienskättade kriminalinspektören Gunnar Barbarotti får ta hand om. Kan det vara en ren slump att två människor försvinner från samma familj och samma adress med ett dygns mellanrum? Finns det en plan? Finns det ett samband?För att lösa gåtan med vad som hände de där decembernätterna måste Barbarotti nå in till denna dysfunktionella familjs svartaste hemligheter och göra det osynliga synligt och det är inte utan att han önskar att det fanns en godartad högre makt att ty sig till i nödens stund.

Det var länge sen jag läste något av Håkan Nesser och jag har aldrig lyssnat på någon bok av honom. Men jag har hört att han gör ett rätt bra jobb som uppläsare och blev lite nyfiken.

Människa utan hund är Håkan Nessers första bok om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti, en lugn sansad man utan alkoholproblem som för lite diskussioner med Gud om hans varande eller icke-varande. Men innan vi får lära känna Barbarotti får vi lära känna familjen Hermansson riktigt ingående. Och på så sätt känns den som den inte hade behövt vara en deckare utan bara kunnat handla om själva familjen och dess kluvna känslor för varandra.

Normalt sett vill jag ha deckare med tempo i när jag lyssnar men jag upplevde den här som lugn men ändå kunde jag inte sluta lyssna. Den var spännande nog fast det inte hände särskilt mycket i början. Men något i den bet sig fast i mig och mot slutet drömde jag till och med en mardröm om en viss situation i boken. Det är andra gången på kort tid en boks handling kommer som en mardröm till mig.

Jag kommer definitivt fortsätta med serien om Gunnar Barbarotti.

Håkan Nesser gör ett mycket bra jobb som uppläsare och jag upplever ingen störning alls.

Buzz av Anders de la Motte

En riktig actionthriller i snabbt tempo.

Handling: [Buzz] inleds i öknen. HP är i Dubai på flykt från sitt förflutna, Rebecca besöker ett afrikanskt land som livvakt åt en svensk minister. Plötsligt hamnar de båda i hotfulla situationer som tvingar dem tillbaka till Stockholm där deras vägar möts igen.

Buzz är fortsättningen på Geim där vi först lär känna HP och Rebecca. Det är samma snabba tempo som i den första boken men i mitt tycke inte riktigt lika bra. Geim levererade något nytt och därför blir det inte samma överraskning här. Det känns också att det är en mellanbok där man får lite mer svar serverat men den tredje och sista boken i serien levererar förhoppningsvis betydligt fler svar och en bra upplösning.

Trots att jag inte blev lika tagen av Buzz så lämnar den mig inte oberörd. Som programmerare, deckarälskare, forumläsare och bloggläsare är den på många sätt en perfekt kombo (ordet bokbloggar finns med i boken för övrigt). Den väcker tankar om internet och dess styrkor och svagheter och hur det kan utnyttjas av olika krafter. Jag kommer definitivt läsa den sista boken i serien - Bubble.

Sandmannen av Lars Kepler

Så spännande att jag drömde mardrömmar...

Handling: En ung man hittas gående på en hög järnvägsbro en kall vinternatt i Stockholm. Han har legionärssjukan och är svårt nerkyld. På Södersjukhuset visar det sig att han är dödförklarad sedan sju år. Mannen var ett av seriemördaren Jurek Walters sista offer innan han greps av Joona Linna. Jurek Walter dömdes till rättspsykiatrisk vård och total isolering. Var har den unge mannen befunnit sig hela tiden? Hans oväntade vittnesmål gör att det gamla fallet måste tas upp igen. Det är bråttom. Någon måste ta sig in och vinna seriemördarens förtroende.

Med sin fjärde thriller överträffar Lars Kepler alla högt ställda förväntningar.

Eldvittnet som är Keplers förra bok hade periodvis ett mycket lugnare tempo och den gick också bra att lyssna på. Men något sa mig att jag inte skulle stå ut att lyssna på den här - att det skulle vara så mycket hemskare. Och ja, jag hade inte kunnat lyssna på den här. Det hade varit för obehagligt (för mig personligen). Istället blev det sträckläsning under några dagar. Fredagen avslutades med läsning av den här boken vilket ledde till en mycket obehaglig mardröm så jag vaknade kallsvettig runt halv ett. Att jag sen vid fem vaknade av min magsjuke sons vrål gjorde inte natten bättre...

Boken har ett mycket snabbt tempo och är obehaglig på många sätt. Just mentalsjukhus tycker jag är extra obehagligt (och orsaken till att jag inte läst Sankta Psyko än av Johan Theorin eller Belinda Bauers Mörk jord som jag fått låna av min syster). Inte blir det bättre när någon måste infiltrera avdelningen där Jurek Walter finns.

När boken Eldvittnet gav antydningar till handlingen i den här boken kände jag mig lite negativ men nu efteråt tycker jag nog att den här är bäst hittills eller möjligtvis delad plats med Paganinikontraktet. Med tanke på slutet så vill jag att nästa bok som komma ut redan i morgon! Nu har jag läst/lyssnat på två spännande böcker och båda slutar med väldigt spännande cliffhangers.

Fjällgraven av Hjorth och Rosenfeldt

Spännande som alltid!

Handling: Höst. Två väninnor är uppe och fjällvandrar i Jämtlandstriangeln. Det regnar häftigt och när en av dem kommer för nära kanten mot det forsande vattendraget ger den vika och kvinnan faller. Hon klarar sig, men kvinnorna gör en makaber upptäckt.

Från flodbanken sticker en skeletthand upp. Lokal polis kommer till platsen. Det visar sig vara sex lik nedgrävda, två av dem barn. Ganska snart slås det fast att det inte handlar om ett fornfynd och Riksmordkommissionen kallas in. Sebastian Bergman är numera en del av teamet och beger sig tillsammans med de andra till Jämtland. Arbetet med att identifiera de döda tar sin början.

Det blir en mycket svår uppgift. Två av de döda är ett holländskt par som rapporterades försvunna hösten 2003. Men de andra fyra, en familj, kommer de ingenstans med, trots att allt pekar på att de hamnat i graven samtidigt. De enda familjer som skulle kunna stämma överens med de övriga kropparna i fjällgraven försvann tidigare eller senare och långt från Jämtland.

Och så var det den där singelolyckan några mil därifrån, samma vecka som holländarna måste ha försvunnit. En amerikansk kvinna i hyrbil, tydligen med falska id-handlingar.

Det finns mycket i historien som inte stämmer och utredningen riskerar att gå i stå.

Samtidigt undersöker en tv-journalist en så kallad asylavvikelse, två afghanska flyktingar som enligt myndigheterna gick under jorden sommaren 2003. Den enes fru har aldrig trott att hennes man skulle kunna lämna sin familj och har kontaktakt tv-journalisten. När han börjar gräva i ärendet visar det sig att Säpo varit inblandad i utredningen, som därför är hemligstämplad med hänsyn till rikets säkerhet.

I Hjorth och Rosenfeldts bokserie har jag gjort något jag inte gjort förut. Jag har läst första boken, sett första och andra på tv och nu har jag precis lyssnat på den tredje. Så jag hoppade över bok två och nöjde mig med att se den på tv. Jag vet inte ens om bok två hade kommit ut när den sändes på tv. Det som tv-serien medförde var att jag bara kan se Rolf Lassgård framför mig när det handlar om Sebastian Bergman i boken. Men det är helt ok för han spelade Sebastian Bergman väldigt bra.

Ibland känns det som själva deckarhistorien tuggar lite och fokus ligger på alla människor som finns med. Ibland blir det lite väl detaljerat om lite väl många bifigurer. Bland annat de som hittade kropparna och de som hjälpte till att spåra upp ett namn i backuper på polishuset (för er som läst boken). Varför så mycket text om dem? Men historien är trots allt intressant och jag anar en del samhällskritik där bland mycket annat. Även lite om hur svårt det kan vara för vissa invandrare att integrera sig i samhället.

Nu avslutades boken med en riktig cliffhanger vilket tyder på att det blir fler - och jag hoppas nästa kommer fort!

Uppläsningen gjordes av Niklas Falk som gjorde ett bra jobb.