Nådastolen av M W Craven

Sjätte delen i serien Washington Poe

Handling: Av en tillfällighet är kriminalinspektör Washington Poe på plats när liket efter en mördad man hittas på en lantlig kyrkogård i Cumbriatrakten, gömd under en kista i en grav. Kråkor och andra asätare har gett sig på kroppen, och de svarta fåglarna hemsöker Poe i hans mardrömmar.

Fem månader senare påträffas ännu en död man, under andra men inte mindre morbida omständigheter. Offret, Cornelius Green, har bundits vid ett träd, den så kallade Blixteken, och stenats till döds. På hans svårt sargade kropp hittas också en tatuering med en kod som är så besynnerlig att inte ens landets främsta dataexpert, Tilly Bradshaw, vet hur hon ska knäcka den.

Utredningen avslöjar en koppling till Jobs barn, det religiösa samfund som Green varit ledare för och som tycks ha många hemligheter att dölja. När sedan spåren leder vidare till en blodig familjetragedi som inträffade sexton år tidigare tar fallet en helt ny vändning, som samtidigt, längs slingriga stigar, leder Poe tillbaka till den där vintriga kyrkogården där allt tog sin början, till kråkornas makabra fest.

Uppläsare: Niklas Engdahl

Den här serien hör till en av mina absoluta favoriter. Och det beror på kombinationen av kriminalinspektör Washington Poe och dataexperten Tilly Bradshaw. 

Ur vissa perspektiv är den här boken lika bra som de tidigare. Och med det menar jag samspelet och umgänget mellan Poe och Tilly och hur de jobbar ihop. Men själva upplägget känns konstigt där Poe sitter hos en psykolog och pratar om fallet. Han känns ovanligt öppen samtidigt som något känns olycksbådande.

Här känns det också som vi läsare får en känsla av att man borde undersöka vissa saker närmare men som förblir okända för våra poliser. Så är det visserligen ofta i deckare men Craven brukar vara bättre än många andra på att inte göra det så tydligt. 

Jag var lite orolig över att fokus låg på en religiöst samfund som var lite mer sektliknande. Det är oftast inte min grej men det var faktiskt inget jag störde mig det minsta på.

Något jag däremot inte alls gillade var själva slutet. Det blev bara konstigt med avslutningen på psykologsamtalen och det känns nästan som att det var Cravens ursprungsidé till själva boken. Personligen tycker jag att de borde ha tagits bort eller skrivits om på något sätt. 

Bok sju i serien finns i alla fall redan ute vilket känns skönt och tryggt. 

Betyget blir här en slät fyra av fem!

Skilsmässan av Moa Herngren

Andra boken i Perspektivsviten!

Handling: Bea och Niklas lever ett bekvämt liv på Östermalm i Stockholm. Men efter ett bagatellartat gräl försvinner Niklas hemifrån. Bea tror att han när som helst ska komma hem, bara han lugnat ner sig. Men timmarna går och ingen Niklas kommer.

Under dagarna som följer fortsätter han att hålla sig borta. Och ilskan växer hos Bea. Så här beter man sig inte efter ett långt äktenskap. Hon tar de två döttrarna och åker till Niklas familjs sommarställe på Gotland. Bara för att han har en livskris ska det inte gå ut över deras semester.

När det kommer fram att Niklas träffat en annan ställs allt på sin spets. Han är inte intresserad av att försöka lösa krisen, utan han vill skiljas. Hur kan han vara så känslokall och oresonlig efter alla år? Men kommer verkligen skilsmässan som en blixt från klar himmel? Är den som lämnar alltid den onda?

För över fem år sen läste jag första boken i Perspektivsviten, nämligen boken Svärmodern som jag tyckte mycket om. Den har sen följts av den här boken och den sista boken handlar om tre syskon vilken jag inte läst. Det här är också en serie där det är bra att inte veta för mycket om boken om man inte läst den. 

Skilsmässan handlar om paret Bea och Niklas, där Niklas plötsligt sticker iväg och sen vill skilja sig. Bea förstår verkligen ingenting. Vi börjar boken någonstans mitt i och backar sen i tid för att få se hur de hamnat där de är för att sen gå framåt igen. 

Även om det inte är något ovanligt koncept med att spegla relationer ur olika perspektiv så blev det ändå lite speciellt i första boken. Jag tycker att hon verkligen lyckades bra där. I den här boken blev det inte så oväntat. Och jag har vissa problem med Bea redan från början. Men självklart förstår jag också hennes frustration på Niklas och känner med henne under vissa stunder. Jag blir i gengäld också väldigt frustrerad på Niklas och det är inte svårt att förstå varför deras äktenskap är i en sådan obalans. Och ibland är jag mest frustrerad på Niklas mamma av alla personer. Så det växlar en hel del under läsningen. 

Boken väcker många tankar på relationer och det är ett bra betyg på en bok när jag tänker på saker runt boken under stunder då jag inte läser. 

Betyget blir en fyra av fem!

En bit av Bodil av Sara Lövestam

En jakt på ett oväntat förflutet!

Handling: När Nathans sextiosjuåriga mor Bodil plötsligt avlider upptäcker han att hon är tatuerad med en symbol. Nathan har aldrig sett den förut. En dag öppnar han en medaljong som har kommit till hans second hand-butik och hittar samma tecken. Vad fick Bodil att tatuera in det, och vad betyder lappen som är gömd i medaljongen?

Nathans jakt på svaret leder honom till moderns före detta flickvänner, ett sektliknande sällskap, familjehemligheter och en tid innan han själv existerade. Vem var Bodil innan hon blev hans mamma? Svaret kommer att förändra mer än han är beredd på.

Nathan växer upp med en mamma som är förtegen med sitt förflutna. När hon dör får han se att hon har en tatuering, något som hon alltid har varit negativ till. Men åren lunkar på till Nathan plötsligt får in en medaljong med samma symbol som mamma Bodil hade på sin kropp. Vad betyder egentligen symbolen? Nathan blir så pass nyfiken nu att han börjar gräva i sin mamma förflutna. Det blir en jakt på mammans före detta partners, syskon och tidigare boplatser. Något som väcker mer frågor än svar. Nathans lite lugna sömniga liv börjar förändras allt mer.

Jag har läst flera böcker av Sara Lövestam och hon känns verkligen som en trygg författare. Inte för att böckerna är särskilt lika men för att det är kvalitet i språket. Och i den här blir det lite av en spänningsroman av det hela dessutom. 

Det är svårt att inte bli nyfiken på Bodils förflutna och vad som har gjort henne till den mamma som Nathan hade. Sen växlar stämningen i boken under läsningen. Först lite försiktig och där man lär känna huvudkaraktärerna. Sen utforskande för att sen gå mot det obehagliga. Sen låter jag bli att beskriva de sista sextio sidorna för att inte avslöja för mycket. Men det känns lite som ytterligare en genre där. 

Jag fångas ofta av böcker där det finns en gåta med på ett eller annat sätt och det var därför jag blev nyfiken på den här direkt. Jag blev heller inte besviken utan boken får betyget 4 av 5 av mig. Mycket för att jag inte alls visste var den skulle ta vägen.