För en till två månader sen läste jag Michele Giuttaris första bok och trots att jag inte var lyrisk så ville jag ändå inte släppa honom än. Så bok två inhandlades rätt omgående.
Handling: De oskyldigas orden är det mycket osmakliga namnet på en frimurarorden där medlemmarnas gemensamma intresse är att förgripa sig på minderåriga. Den florentinska polisen, med Michele Ferrara i spetsen, kommer den på spåren efter att en tonårsflicka dör i sviterna av vad som verkar vara en överdos. Flickan borde ha kunnat räddas på sjukhus, men visar sig ha bragts om livet av den behandlande läkaren, en av medlemmarna i De oskyldigas orden.
Om Michele Giuttaris böcker stämmer hyfsat med verkligheten (och eftersom han själv är en före detta kriminalkommissarie så borde en hel del stämma) så är det stor skillnad på att jobba här hemma i Sverige och Italien.
Jag fascineras av skillnaderna samtidigt som jag självklart är medveten om att det här är fiction. Det jag saknar är nog lite mer av den italienska miljön som jag njuter mest av i Donna Leons böcker som utspelar sig i Venedig. Samtidigt blir jag skrämd över korruptionen och rädslan för den Sicilianska maffian som hägrar.
Tyvärr verkar det bara ha utkommit två böcker än så länge på svenska men jag hoppas på att det blir fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar