söndag 23 februari 2014

Rödhake av Jo Nesbø

En lite bättre bok om Harry Hole

Handling: Harry Hole begår ett svårt tjänstefel och förflyttas till en ny avdelning där hans efterforskningar för honom till Oslos nynazistiska kretsar. Någon under kodnamnet Prinsen tycks styra verksamheten med järnhand. Harry misstänker att Prinsen finns mitt ibland Oslopolisen. Snart går det upp för honom att svaret på den gåta han efterforskar står att finna i den grupp av norska frontmän som kämpade på Hitlers sida under andra världskriget.

Samtidigt som en magnifik historia från andra världskrigets verklighet rullas upp, skördar en vålnad offer efter offer i ett lamslaget Oslo. Men detta är bara början, och allt tyder på att mördaren kommer att fullborda sitt blodiga verk den 17 maj. Nu kämpar Harry mot klockan?


Jag har läst tre böcker av Jo Nesbø. Den första var någonstans mitt i serien och bra i mitt tycke. Sedan skulle jag vara duktig och börja från början vilket fick mig att i princip ge upp Harry Hole efter att ha läst de två första. Men eftersom så många hyllar hans böcker tog jag tillslut tag i serien igen.

Trots att boken är väldigt bra på många sätt har jag svårt för att läsa om försupna poliser och som på grund av det har diverse problem med sina relationer. Men här väger själva historien upp det hela även om det blir aningen för komplext tillslut. Eftersom jag lyssnade på boken är det svårt att gå tillbaka och se vem som gjorde vad och när för det var inte lätt att hålla isär soldaterna. Mitt minne är också lite bättre när jag sett orden i skrift.

Eftersom jag lyssnade på den här långt efter att den skrevs får den mig att tänka på Breivik när nazister och främlingsfientlighet nämns. Nu är det mycket som skiljer historierna åt men det hindrar inte mina tankar på hur boken hade skrivits idag. Om den hade varit annorlunda.

Det är mycket intressant att se delar av andra världskriget ut norrmännens synvinkel. Precis som jag i Hägring 38 fått se just året 1938 ur finländskt perspektiv samtidigt.

Uppläsare var Jan Waldekranz som jag inte föll helt för. Han klarar vissa delar av boken men ibland känns det väldigt fel när han artikulerar orden allt för mycket. Jag har även problem när han läser upp saker som sägs av en kvinna i boken.

4 kommentarer:

  1. Jag hade ungefär samma resa med Harry Hole. Läste en bok mitt i, som var bra. Sedan de två första, som fick mig att nästan avsky Harry. Men har man alla böckerna hemma så fortsätter i alla fall jag att läsa. Och jag är så glad att jag gjorde det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den här var helt klart läsvärd! Det är så många olika som hyllat Harry Hole-böckerna, även de som normalt sett inte älskar deckare så det måste ju finnas något extra där. Sen med vetskapen att de två första var betydligt sämre så var det bara att testa än en gång :-).

      Radera
  2. Jag hade också hört att de två första inte skulle vara så bra, så jag blev positivt överraskad när jag gillade dem! Och sen har det bara rullat på med Harry Hole, jag är fast. Inom en snar framtid ska jag ta itu med Polis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog bra att vara förberedd på att de inte var bra. Jag förstod först efteråt att fler än jag tyckte så. Nu tycker jag det är härligt att ha ett helt gäng böcker framför mig i gengäld som jag kan beta av i min egen takt.

      Radera