Handling: New York 1929. När Vivians familj tragiskt omkommer i en brand sätts hon, tillsammans med många andra föräldralösa barn, på ett tåg. De färdas genom USA och auktioneras ut i städerna de passerar. Allra sist blir 9-åriga Vivian vald och hon sätts snabbt i arbete som sömmerska. Men när depressionen drabbar landet och beställningarna sinar skickas hon vidare. Och vidare. Ska hon någonsin hitta en plats där hon känner sig som hemma? Maine 2011. När 17-åriga Molly tvingas till samhällstjänst, är det droppen för hennes fostermor. Av rädsla för att än en gång behöva flytta går hon med på att städa vinden hos den numera 91-åriga Vivian. Ju mer hon börjar rota bland Vivians gamla saker, desto tydligare inser Molly att de har mer gemensamt än hon någonsin kunnat ana.
Den här boken handlar om två kvinnor med liknande bakgrund även om det båda kanske har svårt att förstå det till en början.
Det är otroligt lätt att komma in i boken. Läsningen går lite trögt nu men den här boken läste jag ut samma dag som jag började på den. Det är alltid lika härligt att fastna så i en bok så länge omgivningen och plikterna tillåter det.
Först tilltalades jag mest av den moderna historien men sen gick det över till den äldre. Och jag förstod i efterhand att det var den historien som gjorde att boken kom till. Tåget som finns med i historien fanns på riktigt. Och här kommer även tankarna till våra Kulla Gulla-böcker där det också var barnauktioner. Dock utspelar den här sig lite senare än böckerna om Kulla Gulla om jag förstått rätt.
Det är lätt att tycka om både Molly och Vivian. Och det är lätt att förstå varför Molly gömmer sig bakom sin fasad. Boken visar på en skrämmande historia och visar hur värnlösa föräldralösa barn är.
Det som jag hade önskar mer av boken var lite mer om Molly och att slutet inte blev så abrupt. Egentligen var det helt ok men jag hade velat få vara med lite längre.
Den här vill jag läsa!
SvaraRaderaJag förstår det :).
Radera